(Insändt.) Man har klandrat Götheborgs Låäkare för det de äcke genast vid sjukdomens utbrott härstädes förklarade den för smittsam och benämnde den Asiatisk Cholera; hvad den första puneten beträffar , år deröfver redan så mycket etridt och skrifvit för och emot, att det vore ötverflödigt deröfver vidare orda, då de fleste Läkares öfvertygelse derom redan torde vara stadgad; den sednare åter torde behöfva någon förklaring. Detta klander var ieke oväntadt, likasom det g andra sidan hade varit att förvänta — kan hända ännu häftigare, om man förhastat sig med penämningen, hvilket äfven hade varit lika möjeligt. q Då man företager sig att bedöma andras handlingssätt bör billigheten alltid vara ens ledare, och faran, att aflågsna sig från denna ledare, undvikes lättast, om man, under sin granskning, täånker sig i dens ställning, hvars handlingar man vill bedöma, då det mer eller mindre brydsamma deri skall frumstå mera klart. De 3:ne första hastiga dödsfallen härstädes inträffade vid den tid, då den Asiatiska Choleran nästan var glömd i Sverige, åtminstone som ämne för fruktan; på alla angränsande kuster var lugnt, och endast från aflägsnare orter hördes att hon utbrustit; sinnena voro således afvanda från att ens tänka på denna förfärliga gäst, och ingen anledning var dessutom för handen att misstänka det den kunde vara införd utifrån. Hvad man åter hade så mycket mer skäl att frukta, var vår inhemska Cholera, och den i sitt svåraste skick — då troligen i mannaminne en så hög värmegrad icke med sådan ihärdighet pröfvat de svenska kropparne. Redan håde en längre tid 34 å 35 graders värme visat sin förstörande verkan på all vegetation , och detsamma hade man åfven att befara i afseende på mennisko-organismen. Att saledes denna infemska sjukdom skulle visa sig uti ett mer elakartadt lynne och med ökad mortalitet åän de förra åren. äfven 1826 inberäknadt, var hvad man ågde all anledning att frukta. Ivar och en som ägde tillfälle att se 1826 års Cholera här på orten skall medgifva, att, i fall den Asiatiska då varit känd i Europa såsom någon ting fruktansvärdt, han, uppskrämd af dess framfart, ansett sig skyldig inrapportera den såsom sadam, samt att den då blifvit behandlad med alla den Asiatiska Cholerans tillkommande förskräckande anstalter och — likväl hade man då förhastat sig. Fåfängt skall man, åtmän-tone utan långre tid fortsatta och lugnare observationer, uppleta någon skilnad emellan vår gamla kända och den Asiatiska Choleran uti annat, ån mångden som anfalles och mängden som dör; ty sättet att anfalla och sättet att döda är både i afseende på tid och rymptomer fullkomligt lika (åtminstone i början af den sednares härjningar); 12 å 24 timmar äro tillräckliga i den ena likasom den andra, att under Kräkning, Diarrhe, Kramp, Iskyla, stoppad Urin-afsöndring döda den sjuke, Som under allt detta, i båda sjukdomarne , burit däölens stämpel i sitt jimjunkna öga, sin blåa hud och skrynkliga extremiteter; men då den inhemska angriper mer och mindre häftigt större delen af befolkningen och dödar få — så angriper dem Asiatiska, jemförelsevis, ett vida mindre antal, men skördar af de angripne den betydligaste delen. — Detta måtte vara en olikhet, som lIvarje billig domare skall inse att det åtminstone behöfvesnågra dagars observation för att iakttaga, och att dem alldeles icke Egger klar vid de första anfalfen, serdeles som blodets sfniditet icke utgör något stabelt skiljetecken, då det i båda sjukdomarne stundom flyter ur åsderöppningen, stundom icke, och då obductionerne icke förete någon märk