Amåälsenllgare iktt LI tisKit0111 tj CAC 01 1414( 84141 H677 7 ( -f7i t arbeta sig igenom förlägen ieten. Göteborg har i flera år gjort rätt lycka affärer: få tidpunkter torde funnits, da de härvarande Handleh-haen med iätaanjnt:t en så allmän och ostörd kredit, som de na njuta. Förmögenhen har vesxit och vi hafva icke, — såsom mar väl i fordna tider förebratt jöteborgarne — froszat upp den, ty trefnaden finves inom vara hus i bredd med tarflighet och sparsamhet. Stadens InIHCAHAe sägna sig af ett förSkdt välstånd. och en muntrare vår, än den förfiutna var, har Göteborg napt någaonsin upplefvat. Våälan då! hvartöre icke ansträga oss sjelfre, för att förena och sammanbinda de krafter vi äga inom oss? Om de redan äro betydliga på tå enskilt händer, huru mäktige böra de ej vara i förening till ett allmänt ändamal? Icke egnar det nu Göteborgarne att, liksom Slattbönderne, begära undsättning når missväxten är allmän, eller att af afvunden lata snåse sig med tröst om Stamboksgafvor, hvilka vi alltid heldre gifvit, men med Guds hjelp aldrig j skola komma i behof utaf. Må, efter en olycka af så fasansfull bes caffenhet, hvarje känsla af afvund, Sjelfviskhet och penninge-företräde tystna; må en högsindt anda lifva oss till sanna medborgerliga tänkesätt, och hvar och en. allt i den mån han fått förmögenheter och krafter, bjuda till att nedlägga dem på samhällets altare! De häådangangne hafva icke medtagit pengarne. vi sakna blott deras hufsuden och händer. Skallarnbbningen bli minst känbar, så kan ingen ting så lätt bota skaden, än att vi tänka och arbeta nagot mera än förut, och dermed kunna vi ganska lätt bli färdige något hvar. Länge hafva mindre Ståder föregått oss med exemplet att skaffa sig penninge-resourcer genom stiftandet af privatbankar. Jag har här en lista i handen öfver Göteborgs Inueranare, för hvilka det år en föga påkostande sak att grundlägga en reell Privatbank, med en fond af I million R:dr. Saken kan vara verkställd inom mindre tid, än 2 månader. Intill dess berga vi oss. Men låtom oss dermed visa Sveriges öfrige Innebyggare: att om våra Riksdagsmän begårt pengar, de mindre gjorde det för Göteborg, än för den allmoge, för de Slöjdoch Närings-idkare, hvilka med naturens och konstens rågade alster längta att åter besöka vår stad för att afyttra varor, hvilka intet annat närbeläget samhälle har medel att köpa och att betala. Skönare kan menniskan ej ådagalägga sitt ursprung, än då hon under ödets krossande slag visar sig kunna besegra dem, i det hon ihärdigare arbetar för likars välfård, och af allt, ja af sjelfva nöden och olyckorna, hämtar lärdom. Mangens öga och hjerta har under den allmänna olyckan varit vittne till föga ansedda personers utmärkta samhällsdygder, till ett mod, som trotsat döden och alla de rysligheter dess åskadande erbjuder. Må vi då ej blifva tillbaka, utan med den skyndsamhet som tidens jlande fart kräfver, förekomma de följder, som afstadnad handel och rörelse för en viss tid måste åstadkomma. Genom Fär beslutsumhet Skola vi öpppa nya källor för handelns och den allmänna rörelsens återuppblomsfrande och dymedelst visa, att om Choleran kommit öfver oss oförberedde, åt:ninstone dess följder för hardehr och rörelsen icke skola träffa oss i samma fillstand. Om ingen ting blifvit sparadt att med ömhet vårda och bispringa den mindre lyckligt lottade nästan, så är det deremot icke mindre magtpaliggande att åter sammanbinda orduningens och lydnadens band, pa det ej den materiella kraften, pockande och trotsande, må skrifva lagar för den intellektnela; och en rubbning uppkomma i samhällets organisin. hvaraf andra länder röat och åännu röna förfärliga uppträ len. Allting börjar sinätt: men det tillhör den kloke att i tider pröfva. hvarthån utvecklingen kan leda. Blott dervigenom, att vi skape det nyttiga och goda, visa vi den skönaste tacksamkartsgärd för Försynens huldhet att hafva bevarat vara lif. Minnet af olyckan bör ej ensamt stå qvar. En vigtig, ja kanske den vigtigaste, förbättring, som Göteborg för utvecklingen af sin IIandels-betydenhet någonsin vunnit. jag menar stiftandet af en Privatbank, må, lik en Phoenix, appstiga utur förödelsens aska. Med anledning af hvad jag sälunda tagit mig friheten anföra, och då vi j allt fall under farsotens allmänna framfart föga kunna vänta oss af Riksens Stånder, andrager jag ödmjukeligen: Göteborgs Handels-Corps behagade genom Respect. Handels-Societeten franstålla till Stadens II:rr Riksdagsmän den anhållan för sin del att återtaga den motion, hvilken den 21:ste Augusti blef remitterad till Banco-Ut— moa I Lr... FOA A F OO co cr RTR ——