Ha vi nu unfora följande uppsats, böra vi likväl tillägga: att Red. förbehåller sig, att icke härmed anses till alla delar hafva uttalat sin egen åsigt af ämnet, ehuruväl vi, i hvad som rör spärrningssystemet, i allo dela Insknd:s åsigter. Uti Tit. blad, för d. 30:de sistl., finnas några rader af en Landtbo, hvilka Insändaren i det hela måste gilla, med undantag af de felaktiga begrepp om det som bör vidtagas, der Choleran yppar sig. Erfarenheten, inhemtad uti andra Länder, som bordt tjena oss till 1ättelse, har dock, som det synes, för oss i Sverige gatt alldeles förlorad; och , på bekostnad af egen vålfärd, vidtagas de olycksaliga spärrnings-anstalterna, för att jemväl hos oss åstadkomma öfrertygelsen derom, att, enär, å en compakt continent, Choleran en gång vunnit insteg, det är fåfängt försöka att, förmedelst spärrning eller quarantaines-anstalter inuti Landet, kunna afvärja sjukdomen. För flera år tillbaka gjordes häruti det yttersta i Preussen, förmedelst Militair-posteringar; men Regeringen fann snart det fåfänga häruti och vinlade sig heldre derom, att genom goda Sundhets-Anstalter mildra farsotens följder, samt framför allt icke öka olyckan genom trängs-åtgårder. Farsotens vådlighet minskas endast genom regelbundet lefnadssätt, snygghet och skyndsam hjelp. der den behöfves. Vi hafva här erfarit, till sorg och saknad för samhället, huru en usel Municipal-Styrelse, brist på Läkare och Apothekare, i nödens stund, förstorar nöden öfver all måtta. Detta skall dock tjena oss till varning för framtiden. Ånnu en gång vare det sagdt: man kan mildra, men icke afrarJa sarsoten, der den vunnit insteg ut! Landet. Insändaren vådjar häruti till en och hvars sunda oprejudicierade omdöme. Erfarenheten skall ock öfver allt visa enahanda resultater. Genom goda Sundhets-Anstalter de der lemna skyndsam hjelp åt den lidande, brytes sjukdomens våldsamhet, valdsam endast, då denne får taga öfverhanden, och härigenom åter inverkas fördelaktigt på Samhälls-lugnet; hvaremot spärrnings-anstalter ej allenast underhålla, utan jemväl till högsta grad stegra rådslan för sjuldomen ; hvilket åter gör menniskan mest fallen för, att blifva första offret för farsoten. Låt enhvar, som vistas nti spärrade orter, ärligt tillsta, om icke, efter efter en kort tids spårrning, ängslan, för att undvika det onda, är nåstan värre s ån sjelfva det onda. Ock, såsom vanligt följer, enär sjukdomen i något spärradt ställe slutligen intränger, är modlösheten lika stor som förut rädslan har varit det; och likväl är det just bibehållandet af godt mod, som i farans stund minskar farligheten. Insänd. vill här icke undersöka, om sjukdomen är smittande eller icke. Egen erfarenhet har dock visat, att den är villkorligt smittosam, samt att, der Cholera-dödsfall en gång yppat sig, luften blir anstucken. Insänd. tror ock, att quarantaines-anstalter till Sjös kunna afrärja det onda, derest man alltid vore säkert underrättad om, når farsoten någorstäds pppas; men detta han så mycket mindre näraknus. som (Julerun d utrikes ort har upphört att rara ett föremål för authoriteters uppmärksamhet, och nästar hela Europa nu deraf mer och mindre är lidande. Vi uti Sverige hafva uppehallit sjukdemeus inträngande nu på 4:de aret: men att undga denne, enär hela Europa deraf är smittadt, var lika så omöjligt, som det är säkert att kostnaderne för dess afvärjande skola öfverstiga var förmaga. Enär således det är omöjligt att kunna afvärja sjukdomen — hvilket ännu mer är alldeles gifvet, när densamme vunnit insteg uti Landet — hvarföre då öka det onda genom rädsla för en sak, som är oafvåndbar genom mensklig förmaga? hvarföre göra oss olyckligare genom våra egna atgärder!! Sjukdomens fart har en hastig sfrergang; men de beltlrästiga följder, som alstras af hämmade Communicationer, lemna djupare spr af vanmakt efter sig. När det ömsesidiga ombytet af ömsesidigt öfverflöd och behof blitvit, såsom nu år tillfället , hämmadt, så mäste detta, om ett sådant förhållande icke snart upphör, sluta sig med en fullkomlig ruin ar hela rörelsen i alla dess grenar, lika förderfligt för Landtmannen som för Stadsbon. Insändaren uppmanar sine medborgare. öfver allt der denna Tidning läses, att lngna de upprörda sinnen hos de mera rädda, och ötvertysa dem derom, att rädslan endast skapar det onda: hvaremot en lugn undergifvenhet uti Försynens bestämmelser, jemte egen förslanllig umtunku.är det bästa af allaf pöäcservativer. Inom Götheborg ha vi haft tillfälle observera, hurusom nedslagenhiet och n odiösket at:oljas at hastig död; hvaremot Ins., sö.u bar en husballspersonalaf 14 personermnvaraf 13 varit mer och mindre sjuka, genom Försynens nåd och egen rådighet conserverat dem alla. Ännu en gäng: förvärrom icke det onda , genom vare egne olveksdiora gtodrder! Faran Se vid nanaan. AO LOL