Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1834, sida 3

Correspondent-Artikel från Wermeland. Aug. 1834. Choscrans utbrott i Sverige tyckes bekräfta erfarenheten hos nästan alla öfrige Europeiske nationer att det, med de kostbaraste och mest tidsödande quarantaines-austalter, ändoek blir lika omöjligt utestänga denna farsot som frossor. nervfeber. med flera d. ike; men lat så vara att dess framfart åtminstone kan uppehallas, är det consegquent att, medan de gemenligen snabbare communicationerne till lands varit sullkomligen frie, för sjöfarten spärra de fleste lastage-platser vid insjön Wenern? Skeppare afvisas til Leckö, den sämsta öppna redd som i hela sjön kunnat väljas och hvarest fartyg samtlast mer är nogorstädes eljest ugser utsatt för att vräkas på land. — Det arma Sjöfolkat, på så sätt utstött från menskligt samqväm, reduceradt att lefva af Sill och Fotäter jemte brännvin, exponeras då väl verkligen i synnerhet för miasman, när den litet förr eller seduare når orten. Oberäknadt den svara olägenhet många bruksägare häruppat sålunda för närvarande rakat änt för. att icke få deras producter fortskaflade till afsättn ngsorterne. löpa de, som bo på Westerlandet, äfven fara att längre fram, nuder höstoch vintermanaderne, se deras verk afstadna i brist af Tackjern, hvilken nödvändighetsartikel, just vid denna tid; som bäst: plågar föras öfver Wenern. Du torde svara mig: att ifrågavarande spärrningar dock synas äuda