Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1834, sida 2

ö BLANDADE ÄMNEN. Red. har ansett sig icke böra neka en plats i dess tidning för följande uppsats: -NÅGOT TILL BEHJERTANDE AF LANDETS FÄDER. Fosterlandets utvalde äro samlade att befordra dess väl, och det undgår ej deras blick, att fattigdom och elände, oaktadt en 20 årig fred, år från år ökadt sig inom dess af naturen gynnade ock skyddade gränser. Att upptäcka orsakerne till denna tärande sjukdom bör vara ett af deras angelägnaste syften, för att sedermera kunna anordna kraftiga läkemedel deremot, och Regeringen har, utan tvifvel, gått deras önskan till mötes. genom anSskaffandet af Consistoriernes och Landshöfdinge-Embetenas berättelse och beö tänhanden öfver fattigrärden i deras Stift och Eån; men icke dess mindre förmodar man, att äfven åt enskildlas åsigter i en suk, der hvarje upplysning, jemräl den minsta, bör vara välkommen , gerna skänkes: ett ögonblicks uppmärksamhet. Det är derföre man ej vill uppskjuta att fästa den på en så vigtig del af samhällsordningen, som Sedligheten, en sak, som af en del menniskor knappt tycks vara känd till namnet, utan på sin höjd till ytan, ty åtminstone i Städerne syndas på ett oerhördt sått, hvarom de ärliga förteckningarne öfver oäkta barn bära ett beklagligt vittnesbörd. Det är med dessa utsräfningens tjenare och tjenarinnor fattigvården till ej ringa del betungas. Sedan de genom den mest djuriska lusta gjort sig odugliga till hvarje närande värf, fästa de sig som fråtande polyper i Statskroppen. Samma förhållande äger rum med deras afkomma. Utan fäder, öfverlemnade åt den rysligaste ranrård, angeligen omgifna af de gröfsta laster, insupande och så fort möjligt utöfvande de nesligaste lärdomar, att på brettmån lätta folkökningen, upnhäft alla band på den oäkta sammanlefnaden, hvilka till och med försvara den liderliga qvinspersonen, som har ett derliga fribn, genom den eländiga race af tjenare ett dylikt förhållande föigenom tillkommet foster vid sitt bröst ech som skutligen skola upplösa alla äktenskapliga band, och förbittra den ännu, och här och der, rådande husder. Jag påstår ej förmycket, då jag säger att; med få undantag , alla qvinliga personer af denna klass äro, för ett ganska ringa pris, fala åt hvilken herre eller: dräng som helst. Sedan sätta de s g ner för sig sjelfva i och drifva offentligen, i sin oskyldiga afjödas åsyn, det näringsjång de förut sligt sätt söka uppehålle för sig och sina orärdiga mödrar, hvad skall det blifva ef dessa usla varelser, annat än en befolkning för fattighus och tukthus? Så längt har det konmit genom dessa lagar. hvilka, för att i sin