i synnerhet Boskapsskötseln torde förtjena den högsta uppmärksamhet. Och den tredje olägenheten, eller de mängfalldiga fattiga giftermålen, skulle genom de 1edan omnämde författningar mot inhyseshjon alldeles försvinna. ——————— —— Till Red. af Hande s-Tidningen ! Bland märkligare och lättlästare skrilvelser, än som under den heta årstiden från någon Riksdagsman emanerat, omförmäla vi med nöje ett duplettbref, förkattadt af en viss representant, för nägra småstäder: ett bref, hvars stumma men ändock talande språk gifver oss anledning att ana sanningen af de gamles hypothes angående himlakropparnes förmodade inverkan på den Luhlunariska naturen och specialissime på hvarje mennisko-individus andeliga helsa och förmögenheter. Vi vilja här hafva antydd icke så mycket månans, som Sirii och Procyons inverkan på den brefskrifvande representanten. Emellertid fa vi uthedja oss hans benägna undseende dermed, att vi afskritva hans bref — ett göromål, i sanning icke svårt — och såmedelst afslöja dess innehåll för allmänheten; men vi hoppas derigenom icke åbringa honom nagon ledsnad, alldenstund skrifvelsens uppenbarande är en säker borgen derför, att man derom ej det ringaste kan säga. Vi tala nemligen om det rent utaf absoluta Intet, och sluta härmed den långtrådiga ingressen. Elterlemnande i sin hemstad en förtrogen vän, till hvilken Herr Riksdagsmannen fann sig uppmanad att skrifva och utgjuta hela fullheten af sitt romantiska hjerta vid beskrifvandet af längden och bredden och djupet och höjden af sin vänskap för honom; qvarlemnande en ännu förtrognare vännina, hvilkens ljufva åtanka, lifligt uppväckt i hans saknande själ, egde ännu högre anspråk att blifva uppfriskad med en skrifvelse, uti hvilken samma dimensioner af hans ömhet skulle tecknas, — nedsatte han sig vid sin seerctaire, placerad i ett hus upp i hufvudstaden, för att, som nyss sades, för vännen ulgjata sin vänskap och för vänninan sin ömhet, hushållsamt inneslutande billet douxr uti vänskaps-bretret. Med stor motion uppbröt vännen dess skrisgeke, men ho kan uttrycka hans förundran när han fann brefvets sidor så rena, så bläckfria, som när papperet en gäng från bruket utgick 3 han hampades dock ännu någon vänlig rad uti det inneliggande brefvet; men hvil. hon bici havs förvaning, när detta sednare ej allenast icke innehöll en enda rad fill honamatan också ingen enda bokstaf till henne, ja ej cn gang brefvarge: pespektalia underskrift. eter bomärke. Innehålla de, tänkte han rick sig sjelr, kanske nagra ytterst hemliga, med sympathiskt bläck skrifna sferets de ta cour; men, tänkte han, huru skall jag sonr ej år chemiae adept kunna utfinna motsvarande tinetur till de dälda runornas dechiffrerande och framdragande i dager? Och vi hade ju dessutom icke om sädant bläck Öfverensbemnit; Hvar hafva de vingade orden flugit hän? Skall jag låta denna mystiska skrifvelse hvila under bordet, eller remittera den till denna utskotts-man? Sa kringslygande i villrådighetens Skranklösa rymder, sick han ändtligen den önskade förklaringen på denna outforskeliga sak: följande postdag underrättades han i er skrifvelse från den deputerade, att brefvets totala innehållslöshet borde ullskrifvas eldsvådan på anglartyget OSCAR, hvilken eldsvåda, ehuru fanad sangt frön havs logis, så förqväft hans concepter, så svedt fjädrarusn på den sl-xamle intelligensen och så beröfvadt honom all causalitet, att ban omöjligen kande framhringa en enda rad, bvarföre han lät, endast förseglade, afsäade sina papper sadane de vore komna från kryddboden. lura marse motioner och riksdags-förhandtlingar hade icke bordt på ofvannämnda oskritua sått var t aflattade, till lättnad för herrar skrifvare och representanter och till fron ma för den läsande allmänheten.