VM BLAS —4171 ÖJ71171 118A DÅC1 18101C1 HULE INLOCS ACTLOHUGC LTURBCCIT I I. InOI innefattar (på sina gamla dagar), och sedan han ändtligen hunnit staka sig fram genom töknet af de tjocka moln, hvarutur den musikaliska andan frambExtrat. lemnar han denna svära prövostenen, och tränger sig helt oförsynt in på en musikålskarinnas (vide annoncen) område, då han säger att Mamsell N:s r.khaltiga röst tog sig förtråstigt ut från theatern: hon återgaf dessutom med känsla och precision den förträfliga compositionen Åc. Åc. — Da hittills ut. alla bildade samhällen hvarje uppträdande amateur varit fredad från all anmärkning i tidningarna, så är det verkligen högst förvånande finna, att den, som sjelf i egenskap af amatenr hiträdt i orchestern vid omförmäldte Concert, I j i 1 kan tillåta sig det etourderi och des pligtsärgätenhet att så öppet och offenteligen störa den in sividuela oantastligheten, som utgör hvarje amatenrs palladium-. — Genom sin bereddrillighet att anföra både likt och olikt har således Redaetlonen kränkt den säkerhet och den delicatess som hvarje amateur alltid haft att påräkna, hvilket brott ock möjligen skalle kunna leda derhän, att ingen amateur mera skulle vilja blottställa sig för bemäldte Redactions högst okunniga omdömen, hvarigenom loftalet alltid blifver lika förolämpande som klandret. Men det är ej nog härmed, hans oförsvrarliga förhållande hav äfven ledt derhän, att en anonym recensent, med lika så mycken sakkännedom som med delicatesse och hosamhet i uttryck och omdöme, framträllt på denna olofligå bana, da han ansett recensioner äfven om amateurers execution vara medgifven om icke häfdrnanem, sedan den Amateur som biträdt vid orehestern sjelf brutit isen, och färegat: houom i denna befattning. Utan fraga är sålales Redaetionen af (3:borgs Dablad causa principalis till alla de abeahagligheter som bemäldta recensioner skule kunna medföras och vi finna oss deriganom föäranlätne att helt uppriktigt råda Redactionen att aldrig mera befatta sig med någre Couceri-recensioner, ätfen om den hårdsmälta durmatorn nagon gang skulle finna för golt att på Relartionens iuSin:mian fram trå la på scenen. Tert. InterrCORNEEDOJNDENT-AHRFIH:-. räanre ÅAHt Län, Je 1221 lanom denua trakten af Bohus Låg, och trolgon i alla åtk åe Adhe Pro vinser, visar sig den blifvande skörden högst lafvanda — Åfen om dotta färhållande äger en lika 1. Öljä på andra orter, som innom denna bygder, så är en god skörd wiudre att glädja sig öfver, ån mången torde förmoda, amedan de ölrer allt trottaude filten på förhand tillskapat sådane Lättingar, att man kan nästan sia, att YTönstefalk icke mer finnes för något pris eller under något vilkor. Ilvart orh ett FPjenstobjon, hri ket susom inhyses kan få do hos nagon Aläktinge eller bekant, (och sådant möter ingen svarighet här 8 orten) an-er det högst vesvärlat ati dageligen arbeta, da man så lätt kan föda sis sjelf under flera vockor, blot genom några dagars arhat.. Ju lägre priset är på Spannemd on, ja tåte ble präset pa dagakarien, ehuru det borde vara tvertom; men de -akAlade goda tideroa göra Drängar till Herrar och Pigor til NMamsellen, och det ör således an särdelos oraee, att få så förBam soshK att arbeta. Åalkat: ir fösta olagenlh ten af en god skörd, och den avdra är ända värre. neimt : att aningen vill ingen köpa nagon Spannenal, eller maste man sJa dör till så lagt pris. att den ej betalar arbetskostvaden. Den 3:alje olUgY torde vi först få erfara vid första medelme rttiga skörd, (j iv vill icke tåla Gr missväxtår. ty da bler pafo jdoa bedråäfligare är man kan aua) emedau Tjrastefolket har, atminstone innon denna trakten, fatt en så stark begärelse att gifta sig, att hvarje Fredag på inträffande Nymåne uttages Lyminzss-del för 5, 6, ja till och med II trolofrade par, af hvilka å:delar icke äga det ringaste mer än klilerna på kroppen, och sålunda, blott under hopp på goda sädes-år och mycket Potatis, inga de en förening, som ounidvikeligen, vid första inträkmle minälre goda sädes-år, måste drabba samhället och för större delen af hemmansägare blifva mer betungande, än bade skatter och andra onera. Den första olägenheten borde lätt kunna afhjelpas genom ändamälseuliga försattningar, samt strängt åliggande för Frono-Länsmannen innom hvarje Här:d att efter e, det inga inhyses-hjon, som vore tjenliga till Tjenstehjon, finge finnas. De laga sädesprise:na kunna endast derigenom aflijelpas, att icke alla Landtbrukare ensamt svssel .