då taxan likväl icke handlar om kopparslantar utan om kopparmynt, hvilkets reduction till Bancomynt Konung och Ständer bestämt, det är att taga sak på bak och stjelpa den man vill hjelpa. Att Taxan, intagen i N:o 74 af denna Tidning med bifogad reduction till B:eomynt, ännu är fullkomligen gållande, det visar följande utdrag af Stadens Justerares till Göteborgs Stad utgifne räkning å härvarande Kongl. Packhusets vigter för år 1831, neml.: 8 Vigter å 10 Å 5 L:lb å 103 s. B:co R:dr 2: 42, 8. 13 os 1, 2,3 4 53 s. I: 21, 4. 8 fr. I till 10 Ib 2 s. — 16, — Om Justeraren alltså måste nöja sig med denna Taxa af publika Verk, så äger han ieke heller rättighet act taga mera af enskilte. Sker det, så år det prejeri. Att nu icke framställa bevis derpy, — må anses som skonsamhet och varning till bättring; men skulle man icke åtnöjas med denna tillrättavisning, utan komma med vidare impositioner eller illusioner att kringga lagen, såsom t. ex. att Fastageägaren är skyldig utgöra all handräckning under Justerarens nogaste tillsyn, bestå eldning och betala för stämpling efter 1756 års kopparslantar, så torde man från opinionens näpst med vittnen och laga bevisning öfvergå till en annan, hvaraf resultatet minst torde blifva tjenstens förlust. Hvad opinion angår, så fråga ej alla efter den, som vinnes i drickeslag med muntra bröder, — genom brorskål eller med vänligt biträder under åsidosättande af sina medborgerliga eller tjensteåligganden. Att först samvetsgrant och nitiskt sköta sitt kall, — helst om man derföre är löndt, — och dernås, om någon tid är öfver, egna den ät samhällets eller sina. medmenniskors båsta; är efter författarens åsigt enda vägen att vinna den opinion, som äger något verkligt värde. Nagra råd kan författaren af en sådan Insändare eller Inlemnare ej emottaga; han är nöjd med, att bli ansedd lika med den, som å en Rådstufva sökte hindra allmänt bidrag till understöd för en fattig Embetsmans Enka och Barn, derföre att detta understöd skulle gå utur en allmän kassa. — Så länge H. M. Konungen icke fastställt någon Pensionsstat för Enkor och Barn efter Stadens affidne Embetsmän, och de Pensioner som utbetalas redan öfverstiga den summa, hvilken dertill i Nåder blifvit sanktionerad , anser Författaren allt användande af Stadens allmänna medel till andra ändamål, än dem som Kongl. Måj:t godkänt, vara i strid mot lag veh vedertagen princip, vore ock 99 af 100 mot honom af annan mening. Hvartill ett afvikande från denna princip leder och hvartill den med tiden säkert leder, kan slutas af de debatter, hvilka nyligen angående Stådernes Tolag förevarit på Riddarhuset. Om en Revision öfver utgifterne inträffar och dessa, såsom sjeliviltagna, å Högsta ort ej gillas, det beviljade likväl skall utgå, men då genom tarering på Stadens Innevånare, så kunde hända att gifmildheten mera tnderorduades en, från all personlighet skiljd, opartisk pröfning. ——————————— — — —-—— —