concert, utan att reservera oss, beträffande recensentens oblida omdöme om Hr B. obligat-parti; uppsattsen lyder, som följer: Concerten sistlidne Thorsdag å härvarande Stora Theater förskaffade Götheborgska Samhället nöjet ate se och höra en, fordom i dess kretsar älskad och värderad, musikalisk vän. nemligen Hr C. F. Braunsten, numera anställd vid Kongl. Hof-Capellet i Stockholm. Hr Braunstein hade till sin föredragning valt Rodes E molls Concert och en Rondo brillante med Orchesteraccompagnement af Kalliwoda. Valet af dessa 2:ne stycken tycktes ej vara lyckligt. Om han i deras ställe uppträdt uti någon Concert af Maurer eller Variationer af Mayseder skulle han säkert tillvunnit sig mera beröm än han nu Vi anse Oss CJ KUNNA I)nGIAgA MUCUAIISTLAGCIEUD 100CHDO10H ÖÅLI 123 EBM gjorde, isynnerhet om han valt den sistnämnde, hvars nätta och lekande Compositioner tyckas lämpa sig för Hr Braunsteins eget lynne. Obligat-stämman till Rynos Aria utfördes af Hr Braunstern sjelf; dock tycktes hans strake ej vilja uttrycka den dramatiska anda och det ljufva behag denna stämma fordrar, såsom varande en sann skildring af den fängslade Rynos kärlek. och lugn. Arian sjöngs med utmärkt skicklighet af en Musikälskarinna, som med en utomordentligt vacker röst gaf omisskänneliga beris på stor musikalisk talent. Bland de stycken, som i ofrigt förekommo och förtjente ett utmärkt Joford, var l.es trois Cloehettes?, Rondo brillante för Pianoforte med Orchester-Accompagnement af Pixis. äfven utförd af en Mäasikälskarinna. Utan att nämna om denna vackra Composition, må det vara tillatet att i hög grad rättvisa den unga Föredragerskans verkligt ovanliga skicklighet i Fortepianots behandling. Ehuru ganska unz, tillkännag:fver hon ett utvecklasdlt musikaliskt sinne och man skall i sannnig hafva svärt att finna en execution met mera värma och vackrare hållning, än den, hennes talent vid. detta. tillfälle — ådagalade. Spastaras död, med musiken af vår aflidne Brendler, utgjorde Concertens sista nummer. Man fann ej compositionen och executionen fäud förenade i detta stora dramatiska Mästerstycke. Med erkännande af declama-— torns vackra och starka organ samt förmäza att göra hvarje ord tydligt och klingande , fann. man ej det uttryck, som kärleken, lidandet och det till Försynen bedjande hjertat i detta vackra skaldestyoke fordra. — Ouvertaren af B. Romberg samt Tartarernas chör i Cherubinis Lodoiska gingo oklanderligt. Man mäste beklaga att ej fullt hus vittnade, att recetten var god