tal-lagar, om sin pligt emot Konung och Fädernesand, samt de villkor och den rätt, hvarjom och enem tillkommer, har Kongl. Maj:t, uppå Riksens Ständers underdaniga tillstyrkande, i nåder godt -unneit, det en af Lectererne vid hvart Gymnasium samt Scholebetjenterne uti de smärre Scholarne, hvilkas utnämnande och förordnande på Konsistorierne och Scholarnes Ephori ankomma må, skall förbindas, att grundeligen, samt efter hvars och ens af de Lärandes begrepp, un lervisa Ungdomen, såväl om Rikets nuvarande Regeringssått och allmänna eller Fundamental-lagar, som cm de öden Riket under, att ) med de derutinnan timadle förändringar. — Något om TJoarn vens utländska po itiska artiklar. Ingen ting är föraktligare än en Tidningsskrifvare, hvars lissmeri går så långt att han icke ens vägar återgifva allmänna sannivgar, hvilka Utrikes Tidl ningar innehalla, utan mel den uslaste servilitet utlemnar Qvintessensen a Store Måns Tal eller framställningar, af fruk an att sådana kraftord hunde upptagas onäd gt a högre Ort. Sådana PubkKeister kunna med skäl räknas till antalet af de Skriblare, hvilka Artikeln i Journalea N:o 148, under rubriker Feuiletton, närmare beskrifver. Nämnde Blad eller Journalen N:o h innehåller på sista sidan ett förvrängdt utdrag af Lord Greys svar å Grefva Wicklows den 6 Juni i Öfverhuset framstälida invektion mot Ministeren. Fedan neml. Lord Grey i ett herrligt tal gjort Öfverhuset uppmärksamt uppå til hvilka farliga uppträden i landet Ösverhusets tasthål ande vid föråldrade missbruk, i strid med Underhusets åsigter i afseende på Irländska K yrkoväsendet, kunde föra, tillade han: När Navolexr befann sig i fångenskap på S:t IIelena, sade han till sin omgifning: Jag är störtad, icke i följd af Koalitionen emot mig, utan emedan jag satt mig emot tidsandan. Bourbonerna skola en tid bortat handla i öÖfrerensstämmelse med denna anda, men snart återgå till sina gamla val nor och gå då i qvaf för tidsandans oemotständliga makt. Ett lika öde föreI står alla Europas gamla Regeringar. om de icke lämpa sin politik efter tidens. fordringar. Dessa förstandiga grundsatser, anmärkte Mipistern, kommo ur munnen af en hög autoritet, som under trangsmålen af olyckshändelser, hivilkas eget förvallande ej nekades, visste att höja sig till ett lugnt och filosofiskt öfverskådande af de händelser. deri den sgelat hufvudrolen. Det understrukna bar Journalen alldeles uttemnatz en hek hop af det öfriga förvrängt. Nu frågas hvad orsaken dertill mande vara. Kanske någon likhet med Capt. Lindebergs målning om Furstens öden , som trottsa tidsandan? Man önskade den gamla Journalen måtte heldre hett och hattit hegifva sig till hvila än spöka med ljumma fraser, hviika numera äro vida osmakligare, äån Tyskarnes tidnings-artiklar om Skådespelare, Sangare åc. Åe. —