Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1834, sida 2

en fiendtlig Flotta, då den har utväg att ankra utanför, i sjön, ) att der kunna reda upp för ankare och att förse sig med goda localkännare, för att under stilla väder der verkställa en landstigning, i synnerhet då den med krigsfartyg utöfver medelmåttig storlek äfven finner skydd inom Mellanrefvet utan att från landsidan der kunna oroas. När detta är möjligt, hvilken provins kan då vara olyckligare än södra delen af Halland, hvars kala fält, öppna för fiendens ögon, flera Kyrksocknar på en gång, åt hvilket håll han än må vända sig, vatt göra mödans rot sin plundring mera värd, och hvilka af Sveriges innevånare äro i sådan händelse mera att beklaga än Hallands, som då sakna ringaste utväg att, obemärkte af fienden, ens rädda sig sjelfve och äån mindre deras egendom? — I häfderna besvaras denna fråga. — Om ock hos alla hyfsade nationer en redan vunnen högre civilisation och en förbättrad Krigstukt numera under krigiska oroligheter bör aflägsna frugtan för mord och andra kroppsliga förnärmelser med en för detta moskowitisk grymhet, kan likväl ett behof ligga i härförarens plan att låta plundra och bränna, såsom de största olyckor med hvilka man kan plåga ett fattigt land. Under en icke än aflägsen period af tid, hafva de störste härförare begagnat dylika medel att kufva nationerna, och äfven emot deras vilja, den bästa ordving och disciplin, har sådant icke kunnat hejdas utan måst tillätas för krigets och segerns framgång. Man kan anmärka, att siendtliga förhållanden undanrödjas alltid af värt kraftiga landförsvar; också detta måste medgifvas: ty hvilken siende, ja, hvilka fiender, skulle väl icke vär svenska central-kraft kunna förstöra. numera då en hastigt stigande upplysning med den vetenskapliga bildniugen på en gång utvecklar den renaste sosterlandskärlek, atminstone i den tillvexande generationens bröst, och det är häraf solklart, att en landad fiende, vore han än så stark, ingalunda kan bibehålla sig: men vid uppstadd fraga omatt på alla punkter försvara våra vidsträckta kuster, lär troligen fordras en större styrka än den Fäderneslandet kan erbjuda, emot I en anfallande fiende att hindra dess landstigning, (i osäkerheten om åt hvilket häll han rigtar sina sammandragna krafter,) i saknad af tillräckligt Joförsvar, der landstigning kan äga rum, eller en större seglande flotta, som afhaller fienden fran att nalkas kusten: och emedan, af nyss uppgifven orsak Hallands försvar kan blifva blott i dess landtvärns bataljon: att ett centralförsvar eller ä vissa punkter concentrerade stridskrafter icke kunna hinna så hastigt fram, att icke en fiende dessförinnan vinner tillräcklig tid att i kustorterna uträtta allt det onda han vill, är det saledes ostridigt att ett sjöförsvar äfven för Halland vore af största nytta samt att det jemväl, af nu uppräknade mangfaldiga skål. bäst vore stationeradt i Falkenberg, enär man der finner den bästa varfslocal, friskt strömvatten, som afhåller mask från att törtåra de deri liggande farkoster, och tillgang på skeppsbyggnads-materialier för bättre pris än annorstädes, hvaraf följer, att ock för detta allmänna ändamal den föreslagna banmförpättringen i allt är högst nödvändig. YStore mån bli Gudar efter döden. Framlidne Fältmarskalken m. m. Excellencen Grefve TOLL. hvars skarpsynta blick intet nyttigt kunde undfalla, insag huru allmänt gagnande det vore att förbättra Falkenbergs hamn; han fäste äfven dervid högre uppmärksamhet och med full föresatts att främja denna för landet och menskligheten vigtiga angelägenhet . var han just i begrepp att utföra sin ädla syftning, når han, kallad till högtidiigare förrättningar, flydde de dödliges stamhåll. ) ) Pet har under eonvoytiderna ofta och äfven sedan händt att större Krigsskepp ankrat i Kattegatt under svenska kusten, och det kan vågas al sådane, som hafva tillräckligt folk att, när det gäller , hastigt gå till segels och utföra dervid erforderlig manoenyre, samt tillräckligt reservgods att ersätta det bristande, när ankaren bortkappas eller något springer: men på Coopvaerdie-fartyg. der besättningen till den på lika stora Örlogsfartyg förhåller sig ungefärligen som I till 12, och hvarest man i öfrigt ofta icke har det nödvändiga, är sädant vågspel icke möjligt. t) Följande Utdrag af egenhändiga bref torde upplysa i hvad mohn H. Ex. interesserade sig for hamnförbättringen vid Falkenberg. Till Herr Borgmästaren Johan Lagergren i Falkenberg, Beckaskog den 23 November 1814. — — — Med mycket nöje har jag emottagit skrifvelsen af den 8:de, jemte den detaillerade och ganska upplysande Charta och bilagde förslag till Hamnens förbättrande vid Falkenberg; Jag anser som en verklig nytta för Konungens tjenst och betydlig förmohn för kronans bevårade mindre Fartyg, att denna hamnbyggnad blir företagen och bringas till fullbordan, hvarföre äfven de anmälander skola göras som jag hoppas befordra ändamånm Ia ss ä EP an Os Ia man icke kunna fhrvänfa ott ro.