kunna inkomma uti bohusländska skärgården, icke uppnår Norrige med sin bräclkiga, om icke redlösa, skuta? Men hvem finner icke deremot hvad vinst som för landet kunde påräknas af de många hundrade fartyg af hvilka Norrige nu draga fördel, i saknad af secours på svenska kusten, och hvad lättnad för haudeln, genom tidsbesparing under resor och minskad assurence, skulle AA OD Sn icke vimmas, om tillflygter för sjöfartens betryggande öfver alt vore att tillgå på denna äfventyrliga kust, oberäknadt ett förekommande af de många skeppsbrott som inträffa på jntska Kusten, derföre att sjöfarande, i fruktan för den svenska, med vestliga vindar prisa den föregående. Om det enskildtas interesse kan beredas, med det man uppfyller det allmännas fordringar, så synes detta ej eller böra förbises, ty just derigenom beredes bäst det allmännas interesse, när det enskildtas dermed förenas. Falkenbergs stad är belägen midt emellan Götheborg och Landserona, i medelpunkten af Hallands Län, vid den halländska Kustens midd och i hjertat af dess fruktbaraste trakter, innefattande 24 denna stad närmast belägne Kyrksocknar, hvilka åter begränsas af provinserne Westergöthland och Småland. hvarifrån, utom spannemål och andra landtmanna-produeter, tillförsel af trådvaror och jern icke komma att saknas, för en ingalunda obetydlig skeppning. Närbelägna ekeskogar lemna äfven ett godt tillfälle för skeppsbyggnad å stadens af naturen anlagda varfslocaler, och således sättes den i tillfälle att, med en föreslagen hamnförbättring bedrifva en större handelsrörelse, och en egen bäde inoch utrikes sjöfart. Såsom en följd af hamnens förbättring måste det lända till statens nytta, stadens och landets fördel, att den äfven åtnjuter stapelstadsrätt för en fri och obegränsad laglig handel. Mera än flera andra ståder, som nu innehafva sådan förmån, tycks Falkenberg dertill vara. berättigad; och hvad hinder bör väl dervid möta, då ingen förlust i något fall kan uppstå eller några kostnader som, i förhållande till den utvidgade rörelsen, icke blifva betäckta. Endast någon förstärkt tullbevakning kan behöfvas vid inloppet, således blott på en enda punkt, och dennas underhåll ersätta tullintraderne med ett mångfalldigt större öfverskott, ån det belopp hvartill nämnde underhåll kan uppgå. Om tankar på ofred kan vara långt aflägsnad, såvål i det enskilta som allmänna lifvet, bör man likväl besinna att den, lik stormen, kan inträffa äfven under det djupaste lugn, i synnerhet sedan det gamla öppna Krigsförklaringssättet upphört. Deraf ser man hastigt åskmoln framrulla under Minervas himmel och mördande viggar slå ner i de fredligaste nejder, innan ljungeldens bistra blickar hunnit förkunna om en afsedd förstörelse. Det är således nödigt att altid: vare på sin vakt, det vill säga: betänkt på försvar, och följaktligen så att man, efter förständets beräkning, kan gifva den påfflugne dugligt stryk. Det båsta försvar är det religioner och moralen bjuda: att aga och tillrättavisa; ty i det försatliga ligger intet redligt till grund och det är endast redlighetens solhestralade qvinna, som på upplysningens och civilisationens fält kröner Krigaren med lagerns och olivens krans. (Forts.)