Warberg den 27 Juni 1834. När jag i mors2 såsom Passagerare på Diligensen kom utmed de så kallade Galgkrogarne ät Kärra till, fanns medlersta delen af stora Landsvägen i en sträcka af flera 1000 alnar upptagen af tätt bredvid hvarann liggande, outbredde sandoch småstenshögar, och då vägen emellan dessa högar och diket var för smal för Diligensen med sina 4 hästar i bredd, måste de medlersta 2 hästar hela sträckan arbeta sig fram genom dessa alnshöga sandoch stenkullar, hvilket naturligtvis ej kunde gå fortare än steg för steg, under ständig fruktan att Diligensen ånda skulle stjelpa omkull, då den var tvungen köra öfver grushögarne för att hälla undan för andra vägfarande. Det mest remarkabla af saken är att detta, enligt en medföljande Göteborgares utsago, var ?midt för Länsmannens näsa. M. H. täcktes genom sitt blad göra vederbörande uppmärksam på detta ofog, så att framdeles inga grushögar må läggas på allmänna landsvägen med mindre de genast bredas ut. Å GÖTHEBORGS HANDELS och SJÖFARTS TIDNING kan här i Staden, för instundande halfår, prenumereras med B:ko R:dr 4, samt på Postkontoren med B:ko R:dr 5; postarfvode inberäknadt.