— i (Insändt.) Ett ondt har gemenligen något godt med sig?, lyder det gamla ordspråket, Men — att ett godt har ondt till följd, säger man icke. Dock äger äfven sådant rum. Det var ett ondt, när Choleran för ett par år sedan zväsvade öfver våra hufvuden, omkring våra närmaste gränsor; men det var ett godt i alla de renlighets-principer, som då ägde rum hos Polisens högre och lägre organer, och hvilka principers noggranhet i verkställigheten mer och mer tilltogo, ju närmare den grymma sjukdomen nalkades. Nu deremot finner man, det Choleran mätte vara på ett alldeles omätligt afstånd ifrån vär stad, Men hvaraf lärer och vet man då detta? Jo! deraf, att alla Stadens ränstenar äro osopade och uppfyllda med stinkande smuts: att orenligheten (gödseln), som dagligen afhämtas från latrinerne , utköres midt på dagen; att (såsom en gilven följd deraf) de fleste — ja! vanligtvis alla stadens gator stundeligen äro svartfläckiga, och att denna schatering vanligtvis luktar ganska illa. Men allting skall haiva en orsak i detta lifvet.