tänkesätt, äfven yttrar: att Consist. Academ., med hvarje Svensk man i öfrigt, delar den öfvertygolse, att aldrig den tid skall komma, då en för öfrigt välsinnad medborgare skall dela den villfarelse, att en Konung kan äga ett intresse, skildt fran sitt folks; och då vi ej kunna antaga detta, ehuru välklingande, yttrande, som en logisk sats, grundad på hypotheser, så mäste ock visserligen hela Sv. Nationen med Herr Lector Magn. instämma i den uppriktiga önskan, att en motsatt tanka mätte bade nu och alltid föranledas af Jiillfurekger. Kongl. Maj:ts Nädiga svar har i synnerhet ådragit sig vår underdaniga uppmärksamhet, som Nationen deraf underrättas om, att sedan 20 är tillbaka, inom Skandinaviens landamären, Store Statsmån och förtjenstfulle Embetsmän hafva uppväxt, och fastän den vid stora tillfällen, och synnerligast under nu påstående Riksdag, derom haft så mängfaldigt talande bevis, så mäste det icke dessmindre hos hvarje välsinnad medborgare förorsaka en upplyftande skön känsla, då ett dylikt förhållande än ytterligare bekräftas af Hans Kongl. Maj:ts egen högst Nådiga tolkning. De versar, som blifvit afsjungne under beledsagande till Slottshvalfvet, nekar oss åfven utrymmet att för denna gång intaga; vi kunna emedlertid på förhand försäkra att de åtminstone äga den förtjenst, att de ligga utom gränsen för vär egen och torde hända äfven utom mängdens hegrepp eller fattningsförmaga. ——— — — — —käit b v2nw?)w0—