(Insändt.) Vi tro oss böra meddela ett enskildt bref, med benäget bifall af dess författare. Det är af följande lydelse: Min Herre! Det är icke oförväntadt för mig, att höra de olika omdömen, som i nästan hvarje allmän sak yttras, i synnerhet af motsatte Interessen; och att i en sådan fråga, som Myntbestämningen, dessa omdömen ännu måste finnas uppenbart stridande emot hvarandra, skulle Jag hafva förutsett, äfven om ej striderna för det ringa, som vid förra Riksdagen blilvit gjordt, redan tillräckligt ådagalagt det. Då likväl af den förbättring, hvarmed man nu söker göra någre enskildte Interessen gällande framför Nationens Allmänna. och af de enskildte bref, som i ämnet till mig blifvit adresserade, af rakt motsatte syftningar, jag finner besannadt, att denna vigtiga angelägenhet torde blifva afgjord, mer af passion och egennytta, än (efter en grundlig undersökning) af den rena patriotismen, vill jag öppet inför min Herre framlägga skälen för mitt handlingssätt; och jag skulle gerna se, att, derest Min Herre sjelf derigenom öfvertygades om ett stort misstag, dessa mina skål genom någon Tidning meddelades mine Landsmän. Jag har nemligen aldrig yrkat ett ovilkorligt antagande af en annan myntbestämningsgrund, än den vid sistlidne Riksdag stadgade. Jag har allenast begärt, att det Utskott, som, en