Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1834, sida 2

—— RIKSDAGS-rYEETER. Uti Borgare-Standet far Inkomst-Betänkandet förevarit. Genom votering med 28 röster mot 13 yrkade Ståndet en af Talmannen vägrad proposition till afslag å Stats-Utskottets hemställan , att frågan om borttagandet af någon ordinarie Statsinkomst-titel borde hänskjutas till Kongl. Maj:ts Sanktion. Frågan kommer i anledning häraf att asgöras utaf Constitutions-t-kottet. — I principfrågan, huruvida K. M:s Sanktion erfordrades för borttagandet af de ordinarie Inkomst-Titlarne, yttrade sig i Borgare-Ståndet emot denna sanktion: Urr Wem, Holm, Salin, Helleday, Rydin, Hessle och Höök. För densamma talade Hrr SantessonEckerman, Helsingins, Wijk, Halling, Arnberg, Olbers, Lundgren, Winberg, Cederborg och Leffler— I Riks-Standens plena d. 5 dennes förevoro Finans-Betänkanderne till diskussion. — vid den middag , med hvilken I Maj firades af Bonde-Standet, proponerades Sålarne af Anders Danielson , och höll han vid proponerandet af H. M. Konungens skal följande tal: Mine Herrar Bröder och Vänner! Det är icke blott ett gammalt bruk, som föranleder mig att föreslå Er att dricka samma skal, hvarmed man vant sig att i större och gladare samqväm begynna listan af välgangsönskningar och tillgifyenhetsuttryek; det är, säger jag. icke blott ett gummalt bruk. som förmår mig att föreslå en underdanig skal för Sveriges och Norriges Kovung: jag ser i detta uttryck af undersatlig vördnad ä ven ett uttryck af kärlek till rårt gamla fädernesland, af tillgitrenhet för våra lagar, af aktning för ess Jettra. Jag vördar djupt Hans Maj:ts Konungens höga personliga egenskaper: men sin högsta betydelse i mina ögon äger han genom sin ställning i lifvet. genom sin bestämmelse att föreställa ett fritt och högsint folk. Om jag förmått göra mig ett icke alldeles oriktigt begrepp om den nuvarande rörelsen i sinnen och verldshändelser, så matte de innebära en mot fordom alldeles olika, en särdeles hög och ädel bestämmelse för Konungar. Då de fordom uttalat ordet Staten, hafva de menat ordet Jag; pu förefaller det mig, som de måste mena Staten, när de säga Jag. Det mycket omtalta omyndighetstillständet tyckes mig vara på vägen att försvinna; men derföre synes mig Konungakallet icke blifva mindre hört och afandsvärdt ; ty att vara eusam myndig bland en hop barn synes väl ieke mera smickrande, än att vara den förste bland högsinta fria män, deras representant i staternas samfund och i historien. — Jag är fullt öfvertygad, att de. som hafva lyckan af ett personligt umgänge med Konungen, böra älska honom med den. kärlek , hvarmed man omfattar den enskilte mannendå han är älskvärd: men vi Ötrige, som utgöra massan, få nöja Oss med den känsla, som den nu nämda ideen om Konungakallet ingifver. Den som i vår ställning hycklar en annan känsla, han bedrager sig sjelf, fruktar jag, om han ieke vill bedraga andra. För vår nu regerande Konung har hans folk en särskilt anledning till trohet och tillgifvenhet. Ehuru aldrig, representerar ban dock den nya tiden. Ett fritt folks fria val och den lugna öfvertygelsen hafva upphöjt honom på thronen; och det förefaller mig omöjligt , att han nagonsin kan under annat jus se sin bestämmelse; hvad man kande kalla sardeg i politiken kan icke vidlada honum, det närvarandes son och represeutaut. Den öfver folken och regeringarne gryende morgonrodnaden maste vara hans sicleikomiss, eller ock äger han intet sadant. Låtom oss aldrig glömma, säsom han sjelf-Åbert aldrig glömmer, att han är den ende qvarstaende af de ur folket utgangne Regenter-. hvilkas anor endast voro deras snille, deras goda svärd och deras bragder. Gud välsigne Komengen och gilve honom ang lifstid samt ärliga och upplysta radgifvare! Carl den NIV Johans skal!! Häri innesluta vi äfven YT Daras Matostiters välvans!