sökande förmenas att någonsin utgifra periodisk skrift, oaktadt han tilläfventyrs aldrig ens varit vid domstol för något slags brott tilitalad. 5:o Indragningsmakten är stridande mot Svenska folkets lynne. Svenskens karakter är nemligen frisinnig, samt utmärkt genom aktning för lag, och afsky för allt slags godtycke. Hvarje Tidnings indragning mäste derföre kränka den oförderfvade Svenskens rättskänsla. Och måtte derföre denna makt icke länge få fortfara, att nationallynnet kan hinna förderfvas, genom vanan att se godtyckets härjningar! 6:o Hvarje utöfning af Indragningsmakten ger allmänheten anledning till oro och för Regeringen menliga betraktelser. Ett Tidningsblad, som ådragit sig indragningsmaktens förföljelse, blir genast med ökad begärlighet eftersökt, och med grundlighet studeradt. Öfver anledningen till indragningen anställas betraktelser och gissningar, tilläfventyrs med den kränkande uttydning, att indragningsmakten endast varit en följt af Regeringens svaghet och farhåga för sanningen; betraktelser, som nödvändigt måste verka till minskning af den akming och det förtroende, som bör utgöra grunden för Regeringens inre och yttre styrka. 7:o Indragningsmakten är vida ranmåktigare än domaremakten att hindra spridandet af farliga skrifter. Indragningsmakten kan nemligen blott hindra fortsättningen af ett dagblad eller periodisk skrift: men icke hindra spridandet af sjelfva det förhatade bladet eller häftet. Vid åtal inför domstol seqvestreras deremot genast hela upplagan, ocli förstöres slutligen alldeles, om skriften blir förklarad brottslig. — Och 8:o Den tid äår redan längesedan tilländalupen, för hvilken Indragningsmakten af styrelsen begärdes, och af Riksens Ständer beviljades. År 1812 den 26 Juni tillkännagaf nemligen då varande Hof-Kansleren till R. och A:s protokoll, att åtgärden endast vore en nödhjelp emot den vådliga erisis, som då bereddes i Europa: och att den rättighet, som derigenom lemnades styrande makten, skulle återlemnas, när den icke mer behöfdes. — Den då förespeglade crisis är nu redan för 19 år sedan öfverstånden. Det tyckes derföre vara hög tid, att Riksens Ständer nu begära indragningsmaktens upphörande. Och för ntgången lära de så mycket mindre behöfva att frukta, som den bör blifva ett slags måttstock på helgden af gifne löften.