motion, angående Indragningsmaktens upphörande. Samma vittnar i hög grad om denne utmärkte Representants klara uppfattning af våra grundlagar; hans skäl äro följande: 1:o Denna godtyckliga makt är ej af något behaf påkallad. Enligt tydliga ordalydelsen får denna makt ej användas i annat fall, än då Dagblad eller periodisk Skrift är r:yådlig för allmän säkerhet, eller utan skål och bevis förnärmande personlig rätt eller af en fortfarande smådlig egenskap. Men i alla dessa fall lemna ju domstolarne tillräckligt och vida säkrare skydd ån indragningsmakten. Om nemligen en periodisk skrift verkligen vore vådlig för allmän säkerhet så kunde den ju icke undgå att straffas, antingen för uppmaning till myteri och uppror eller åtminstone för lågnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande. — Vore den åter utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt, så lär den förnårmade personen, som knappt kunde vara tillfredsstålld blott med skriftens indragning, väl icke nnderlåta att sjelf utkräfva laglig upprättelse. Och vore den periodiska skriften af en fortfarande smädlig egenskap , så kunde den ju icke undgå lagens näpst: ty ett sådant skrifsätt är icke allenast i allmänhet uttryckligen förbjudet i 2 3. 2 mom. af tryckfrihetsförordningen, utan dessutom 1 4:de 8. serskilt i afseende på Konungen och Kongl. Huset, Riksens Ständer samt Rikets Embetsoch Tjenstemän. Dessutom kan det första tidningsbladet eller häftet af periodisk skrift, som finnes vara smållig, ) genast åtalas inför domstol; då deremot Indragningsmakten icke kan göra sig gällande förr, än bladet eller den periodiska skriften visat sig vara af en fortfarande smådlig egenskap; och sålunda icke förr, än flere blad eller häften af samma smädliga egenskap hunnit utkomma. — I afseende serskilt på våra yttre politiska förhållanden, äger Konungen i alla fall, enligt 3 8. 9 mom., att efter godtfinnande indraga hvarje skrift, den må vara periodisk eller icke, som kunde råka misshaga någon främmande makt. 2:o Indragningsmakten år stridande mot Regerings-Formens definition på tryckfrihet. I 86 8. förklarar Regerings-Formen, att med tryckfrihet FJörstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan några af den offentliga makten i förväg lagde hinder , utgifva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna derföre straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning Denna strid åär flerfaldig, och äger rum förnämligast i följande punkter. a. Indragningsmakten lägger, dels genom sjelfva indragningen af den periodiska skriften, och dels genom förbudet för utgifvaren att annan periodisk skrift utgifra, hinder i förväg för rättigheten att utgifva skrift. b. Indragningsmakten medför tilltal för skriftens innehåll annorstädes, än inför laglig domstol; och e. Genom förlusten af rättigheten icke allenast att fortsätta dem påbörjade periodiska skriften, utan äfven att någonsin utgifva en annan, ssfrastas utgifvaren, utan att ens få veta hvari hans förbrytelse skulle bestå, änmt mindre öfvertygas att hafva brutit Åemot kydlig lag, gyren att bevara allmänt lugn, utan att återkåälla allmän upplysning. 3:o Indragningsmakten är stridande mot det löfte om skydd, som RegerinsFormen lofvat Svenska folket, mot styrande nvikten. I 16:de 8. bjuder neml. Regerings-Formen, att Koningen bör ingen förderfva eller förderfva låta till — — ära — — och välfärd — — ingen afhända el. afhända låta något gods — — utan ransaknig och dom?i. — Men hvad är väl förbudet att någonsin mer utgifva periodisk skrift annat, än ett förderfrande till dra och välfärd? Och hvad år väl förbudet att fortsätta den påbörjade periodiska skriften annat, än ett afhändkande af gods? Och allt detta sker så mycket mer utän runsakning och dom , som intet brott nämnes , ännu mindre åtalas. 4:o Indrugningsmakten är stridande emot de i Trycskfrihets-Färurdningen bestämda vilkor för rättigheten att utgifva periodisk slerift. I I 4 mom. ålägges nemligen Hof-Kanstereu att meddela bevis om rättighet att utgifva Dagblad eller periodisk skrift, till hvär och en som sig dertill anmäler, så vida sökande ej för nesligt hratt WMifvit dänmt. etter förklarad ovärdig föra andras talan. Men enligt indraguingsmakten kär likväl