RIKSDAGS-NZHEEFEE. Hemliga Utskottet var d. 24 sistl. April för första gängen samladt. E 42— huru detta Utskott, säger ÅArgus, förer namn af hemligt, samt dess Lodamöter aflägga tysthetsed, så är det dock märkvärdigt, att, red m flera dagar före Utskottets sammankallande, mot verandet utur politiska grunder af en rigtig financiell fråga vid Riksdagen, för hvilken Regeringen lisligt intere 4 rar sig, omtaltes utgöra hufvudändamålet med Utskottets ned ättande-Ne — Uti Plena d. 28 April förekom hosBonde-Standet och Ridderskapet och Adeln det S. k. Inkomst-Betänkandet, jemte dermed u tföljande bilagor. u-vud-Betänkandet aterremitterades utan särdeles motstand. På Riddarhus t var i synnerhet debatten liflig, angaende den principfråga, huruvida Kong! Maj:ts sanction erfordrades till R. St:s beslut ang. upphätvande af de orlinarie-Inkomsttitlagna. Emot en dylik sanction talade Grevarne Cronhjelm Oc I A., Horn (. V., Hermanssor C. sant Hr Dalman J. EF. För densatuma åter yttrade sig H. E. Grefve af Metterstedt G., Frih:ne Schull:enheim D. och Akerhjelun G. F., II:r Lagerkjelm P., Frill. Ehrenborg C. JW., II:1 v. UHohenhausen M., H:r v. Har tmansdonff A., Frih. Cederström J., r. af Ugglas G., II:r SCråäle N. J., H:r af Dahlström J. Den förra meningen stödde sig hufvudsakligen på ordalydelsen i 57 8. R. F., att Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af R. St. allena, hvaraf följde, att R. St. ägde att ej mindre palägga sig nya skatter än afskafta eller förändra de redan befintliga af alla slag. Den sednare meningen ater utgick från den synpunkt, att R. St:s rätt att sig beskalta innefattade blott en rätt att ataga sig nya skatter, icke att borttaga dem, som vid det nya Statsskickets bildande funnits; att enligt 64 R. F. Rike i ts Ständers egentliga beskattningsrätt, förnämligast läge deri att vid hvarje Riksdag pröfva behafren och anordna Staten, samt att enligt 39 och 60 5. 8. ataga sig bevillningar utöfver de ordinarie inkomsterna, hvilka voro permanenta , anslagne till hestämda föremål, och lika oföränderliga som Indelnings-V erket, hvilket, enligt Sö 8.: icke finge rubbas utan Konungs och Ständers gemensamma beslut. Sis., nämnde opinion blef genom votering segrande med 87 röster mot 31. Uti Borgare-Ståndet aterremitterades efter föregangna diskussioner, del.