båten, att medhafva vederbörande Kronobetjents eller Presterskaps betyg om besättningens frejd och hemvist: hvaremot dylika betyg ej erfordras för resor, som med berörde fartyg eller båtar verkställas inom Länet eller derintill belägna orter, hvilka af dem vanligen besökas; 4:0. Att å fartyg och båtar, tillhöriga stådernes invånare, de der begagnas för resor inrikes orter imellan, alltid skall finnas folkpass, hvilket, vid fartygets eller båtens första resa hvarje år, Magistraten åligger att utfärda, sedan besättningen inför stadens Sjömanshus, i händelse sådant finnes, men i annat fall inför Magistraten, blifvit behörigen påmönstrad; 5:o. Att desse folkpass, i likhet med hvad om enahanda pass å fartyg och båtar på landet är stadgadt, gälla endast det år, hvarunder de blifvit meddeldta samt likaledes böra vid hvarje anloppsort, der tullbevakning finnes, uppvisas till påteckning af vederbörande Tulltjensteman, som, i händelse besättningen undergått förändrmg, äfven tillhör att sådant å passet anmärka: åliggande dessutom Skeppare å ståderne tillhöriga tartyg och båtar, att vid slutad sjöfart hvarje år inför FJömanshuset i stad, der sådant finnes, och i annan händelse inför Magistraten afmönstra besättningen och folkpasset aflemna; och 6:o. Att om folkpass ej medhafves eller företes i de fall, da sådant härofvan är föreskrifvet, Skepparen eller den. som förer fartyget eller baten, skall böta Sex Riksdaler 32 skillingar: den som försummar iakttaga stadgandet i I:sta punkten af förberörde tredje moment, skall plikta Tre Riksdaler 16 skillingar; samt att Skeppare i stad, som underlåter att inmönstra och afmönstra besättningen samt vid sista resan om aret återställa folkpasset, skall derför böta Sex Riksdaler 32 skillingar Banco. Och ehuru samma till hutvudsaken ieke förändrar eller ökar de fördelar som Landtmanna-seglation, redan tillfölje af förordningen af d. 11 Febr. 1832, tillskyndats på bekostnad af städernes sjöfart: så medför den deremot ett ökadt tvang och betungande afgifter på fartyg och båtar. tillhörige städerne; hvilket vi ansett oss böra anmärka till rätttelses vinnande härutinnan, heldst meningen med förordningen väl ieke kan vara annan, än kontrolls erhållande till utrönande af det antal båtar och sjöfolk , som användes till Canalfarten, m. m., och icke att tillfoga städernes innevånare onödige kostnader. 4:de punkten ålägger nemligen, att å fartyg och batar, tillhörige Städernes innevånare, alltid skall finnas folkpass (böter för förbrytelser i ena eller andra sallet igenfinnas i den 6:te); omkostningame för dettas anskafrande från Sjömanshs och Rådhuset, hvilket icke kommer i fråga för en landtman, belöper för en liten båt, som föres af 2:ne man, B:ko R:dr 5: 17., och då härtill lägges ca 9: 16., som åtgå till Canaloch Sluss-afgifter för en resa t. ex. till Carlstad , medtager detta en allt för känbar del at frakten, som icke gerna öfverstiger 66: 32., resan kalkulerad till minst 4 å 5 veckor, alla de uppehåll oberäknade som måste blifra en följd af 5:te punktens ordalydelse, deruti stadgas: att dessa folkpass böra vid hvarje anloppsort, der tullbevakning finnes, uppvisas till påtekning af vederbörande Tulltjenstemän; och då härtill lägges, att förordningen icke för vederbörande anvisar skyldigheten att, hvad tid på dagen som helst. meddela expedition samt bestämmer den afgift, som i och för påtekningar vid anloppsställen är att betala, så finnes af allt, huru tryckande denna förordnings tillämpning måste blifva för städernas sjöfart inrikes orter emellan. Härvid har man dock icke tarit i betraktande den tid som åtgår i händelse en Båtskeppare, efter fullgjord resa, för en obetydlig förseelse, kallas att härifrån infinna sig till ansvar, t. ex. i Carlstad eller tvertom.