jag hoppas, lullkomligen öfvertyga hvar och en och äfven Carl Johans Församlings boar att deras Committerade icke ägt riugaste ordsak till sin förundran ovilja och harm öfver den öfverklagade redovisningen; Dock nekar jag icke att man, efter min åsigt, först bör fullkomligt hafva ntredt hvad som synes. anmärkningsvärdt innan man gär att göra det till föremål för en Tidnings artikel beräknad på att nedsätta en annan menniskas värde hos publiken. — Den. som icke besitter så mycke grannlagenhet och bildning att han inser detta bör icke befatta sig med Tidnings skrifveri. Ätt emedlertid hvarken förrättningarne varit lueratifva eller att jag efter 3 timmas handläggning vid pantningen aterrest från Majorna synes af åberopade bevisen, — Insändaren har härutinnan säledes. gjort en falsk angifvelse. Men ännu värre Insändaren har vid införandet af min räkning begått ett uppsåteligt förfalskningsbrott i ty att han förhigatt en anteckning följande omedelbart efter namnteckningen och hvilken anteckning äfven är med namn underskrifven och således tydeligen hörer till handlingen utan att derifrån kunna sändras. Den är af följande lydelse: rRest-Länden å 1832 Års Bevillning till Carl Johans Kyrka har blifvit remitterad till Krono-Länsmannen Jausson som erhallet befallning att afgifv. redovisning derföre till Herr Kyrkeherden Hörbeck. Församlingen torde lata nig veta huruvida bon äskar undersökning--kevis äfven för lÅgI och 1932 Årens Fattigskrds-medel då sådane bevis skyndesammast skola utskrifvas enär jag dertill är ovillkorligen skyldig men Rest-IL-ängderne mäste mig da ater— ad 2— i Ifade Ensändaren icke begått denna uteslutning, så hade han, söm ansett indrifningen af Carl Johans församlings Rest-medel lucratif, icke kunnat framkomma med den osannfärdiga insinuatior att endast besvär gifvande expeditioner påbördas Krono-Länsmannen. — Icke eller hade: han bordt kunna framkomma med kraft-yttringen refjörier:. — eeSUA haga hand sour vakar öfrer att den enskillde icke preijas af tjenstemannen vakar även öfver att icke tjenstemannen för mycket ma kunna preijas af den c2skilldeCarl Johans Församling har deremot visat en allt för obillig pretention då hon fordrar att Executor lönlöst skall: indrifva hennes rest-medel, da hon allt för väl vet att sådant medför drygare tids och penninge-förlust än en enskihld bör och kan tåla. — Hade jag velat, i motsatts med mitt nu adagalagde förhallande, till sista skärsven uttaga min rätt, hvad hade då hindrat mig att, Församlingen otillfrågad, utskrifva undersökningsbevis för de öfrige 2:ne år redovisningen innehöll. — Genom sin förfalskning af råkningen har Insändaren dock trott sig säker från denna anmärkning af allmänheten. Insändaren borde hafva hos hvar och en som betalt sitt paförde rest-belopp gjort sig underrättad om jag verkeligen gjort mig väl betaid för utsökningen. Han bade då kunnat säga bestämt 3vad hvar och en måst betala och icke, såsom nu skedt, gissningsvis uppgifva att jag hos hvar och en ö mycke säkert gjort mig väl betald, men han hade då förnummit att kanhända hälften af dem som betalt det i Restlängden upptagna belopp, icke erlagt en skilling sör utmätningen, och att de skillingar som hos de öfrige uttagits sammanräknade med det belopp som Carl Johans församling måst betala icke motsvarar ens hvad jag till biträden vid pantningarne betalt — Dock detta lärer ingå i Ins. plan att fördölja. Icke eller hade Insändaren bort förtiga att Carl Johans församling, sedan utmätning efter de 2:ne Restlängderne för 1831 öfver allt blifvit verkställd samt med alfvara påbörjats för 1832, sjelf inhiberat vidare åtgärd hvarlgenann församlingen alltså för sig förökade pantningskostnaden med det belopp som de restskrifne hvilke dertill ägt tillgang skolat betala på samma gång som församlingen minskade det belopp som kunnat utgå hvarigenom: egentliga missförhallandet emellan kastnaden och inftutne medel uppstått. Huru obiilig Carl Johans församling varit i sin pretention att Statens Tjenstoman utan ersättning för kostnaden skulle indrifva dess enskilde sammanskotter påtrugar sig hvar och en aldrig sa litet tänkande. Carl Johans församling bestar af cirea 6000 Innevanare på en jordrymd af, som Ins. medgifver, 13 sjerdings väg i längd och någorstädes kaappast 4 d:o i bredd; denna sörsamling liknar således fullkomligt en Stads-församling, i likhet med sadan äger hon egen kyrka, skola, sattigvärd oeh sprut-inrättning m. m. Innevänare bestå i allo af sådane som finnas i Städerne med undantag af Tjenstemån. Men med den skillnad att Stådernei allmänhet debitera alla Sta l--—