I I Å j (nsändt och betaldt.) Utdrag af ett bref från Landsorten: — — — Då hvarje Redlig Svensk Medborgare hoppades att, vid förovarande Riksdag, atgärder skulle tagas, för att bereda lindring för skatidragaren, och deribland äfven för den skjutsskyldige. hvilket nopp i så måtto blifvit uppfyldt att flera motioner härom äro inkomna; är det verkeligen en ötverraskning att finna Er ene Riksdagsman, Segelsömmaren Lefer, hafva helt andra åsigter än allmänheten, så mycket mera påfallande som Götheborg, oaktadt förhöjd Skjuts-Taxa, far likväl contribuera fill Skjutsinrättningen emellan 8 och 10,000 R:dr B:eo; ett vackert Onus, som årligen skänkes de Resande till allmosa. I proportion härtill är förhållandet i de andra städerna, hvarest mången Borgersman får betala till Skjutsinrättningen lika så mycket, som hans stadsskatter utgöra; och på landet, hvarest Taxan är Hgre. är uct en ännu större förlust, äfven om man icke tog i betraktande Ilallskjutsen. Emedlertid kan man, efter all billig heräkning, antaga totala förlusten tör de skjuts-skyldige, öfver hela riket, till minst En million Riksdaler, — en betydande summa, som kunde användas till bättre åndamål. IIerr Letfler har af det skäl opponerat sig emot skjutsförhöjning, att han träffat bönder, Som gerna vilja skjutsa efter nuvarande Taxa. Jag medger. det ingen Regel är utan undantag; som du vet, har jag rest mycket uti fåderneslandet, och äfven råkat sådana bönder, men hvilka i allmänhet varit begifna på fylleri, och, för att då komma i tillfälle att på Hållstugan, eller Gåstgifvaregården spela och supa, gerna skjutsat för mindre lega; deremot ha manga hundrade beklagat sig, och dertill kan ingen redlig menniska neka, att de ha stora skäl. En bonde t. ex., som skjutsade mig, beklagade sig, att hans häst fick gå 4 mil, för att förtjena 16 sk. B:ko: 1 mil hade han till Gåstgifvaregården, I mil skjutsade han mig, således 2:ne tillbakars, och dertill försmumade han för sig sjelf en hel dag; hvilken förlust blir här ej utaf på ett helt är, särdeles vid Våroch Höstarbetet? Härtill kommer, att ilästarne ofta iila handteras, så att de följande dagen ej kunna begagnas, utan att förmycket forceras. Jag kan ce exempel på bönder, som sålt sina hemman för underpris, endast att undvika den skandalen, att tyranniseras af resande. Ej nog härmed; den låga skjutslegan lockar en mängd utlänningar in uti riket, som ockra på Nationen; dessa såkallade Expediter eller profryttare, som uti sådan mängd flacka Riket omkring och nu mera äfven besöka Vestgöthar och små Handlanden på landet med sina profver, — att förtiga den skada de tillfoga de Handlande i städerne, hvilka för sin rörelse betala en dryg skatt — utsprida lux och befordra sede-förderf samt Lurendrägeri, hvilket sednare lyckas förträffligt, i synnerhet som de fläste Expediter hafva till Commissionär en viss Lurendrägeri-Chef, som, i Rikets Sydvästra provinser, i flera år gåckat lagarne, och derigenom bragt sig upp till förmögenhet, och i kraft deraf skall finna Herr Lefflers åsigter för sin räkning förträfliga. Som ingen beskattning utfordras af dessa parasiter, ökas antalet beständigt, och till råga på detta måste Nationen bidraga till att fortskaffa dem landet om, för ett pris, som är ej mer än en drickspenning på deras hemort. — Detta år resultatet af den låga Skjutstaxan, som så nitiskt förfäktas af Herr Leffler; men anmärkningsvärdt år det likväl, att han ifrar emot den öfverhandtagande Luxen, då man först bör utestänga dem, som uppmuntra nationen dertill. Ej nog med allt detta; det patriotiska företag med Diligencens inrättande, som har Grefve Horn till föreståndare och hvars ändamäl är att lindra de Skjutsskyldige, måste ovilkorligen till slut upphöra och dei med känbar förlust, så långe författningarne tilläta att ett Skeppunds tyngd får läggas efter en Häst med Kärra. Med största ovilja har jag sett dessa Gö vermodige profryttare resa med sina tunga Coftertar, da Diligencen matte afga utan passagerare. Hvad vore väl billigare, och tack vare Herr Borgmästaren Hessle för sin motion om dessa profryttares-beskattande. På större delen af fasta landet äro de trungne att lösa patent, som kosta mer eller mindre, allt efter statens storlek. 1 Hanover, som är ett så litet land, blef på Landtdagen derstädes. . JAA oZH I — SS Ga NK. VE