ker. Det står således fast, att en ökad inhemsk industri jemrål öker rikets handel; hvadan hvarje åtgärd, som hindrar inhemska industrien, ovillkorligt måste menligt inverka på handeln. Resultatet af föregående framställning utgöres deraf, att inhemska industriens uppmuntrande måste utgöra grundvalen för värt Tullsystem, såsom detta ock är tillfället hos andra civiliserade Nationer: men ingenting verkar mera förstörande på National-industrien och afläågsnar derifrån såväl skicklighet som Capital, ön ett ombytligt Tull-system. hvarigenom förtroendet till den grad skakas, att ingen, med vanlig försigtighet utrustad, vill inlåta sig uti företag, dem en alltid ombytlig åsigt hos de styrande icke erbjuder något stöd. Mot detta onda är allt annat, som härmed äger gemenskap, jemnförelsevis. obetydligt. Lemnas deremot Tull-Taxans bestämmande, med hänseenden till inhemska Fabrikationen, ostörda uti det skick som de nu beflnna sig, så är icke svårt att förutse, det en stigande upplysning, förenad med den hos välmående föräldrar allt mer vinnande öfvertygelsen, att den Civila och Militaira Embetsbanan icke öppnar det fölt vär tid erkänt för det bästa, ovillkorligen till industriella företag skall leda bildning, skicklighet och capital. Tillåtes denne, af tiden alstrade, hågen att ostörd och i tugn få utveklas, så skall densamme snart nog framkalla anläggningar, hvilka, i den mån dessa ökas, stegra konstfliten, som slutligen gör oss oberoende af främmande konstalsters behof. Bevis härpå äro de Fabriker, som, endast inom några år, hafva tillkommit och än vidare påtänkasad betyder häremot den Tullinkomst som Kronan uppbär vid Importen af främmande konstalster?! Hela inkommande Tullen i Götheborg för år 1833, å Helsiden, Halfsiden, Bomulls-, Ylleoch Halfylle-Fabrikater, wtgör icke mer än hvad en enda artikel, som utgör ett rädmne, så länge det i Sverige icke fabriceras, neml.: Engelskt Bomullsgarn, utöfver N:o 25, under berörde året erlagt till Kronan; alldeles att förbiga, det Ylleoch Bonnils-väfnads-fabrikationen, som öfrergår till handeln. sysselsätta på Landet och uti Städerne minst 23000 iloge menniskor, dem som deraf hero inberäknade. Om för Framkallandet af inhemsk Industri erfordras stahla Principer hos Styrelsen, så fordrar den för handen varande utvecklade Industrien, skydd. Detta skydd bestar uti förbud, men icke uti en skyddsTull, som liknar ett förbud. Ett förbud kan föranleda till blaflig iupraktisering, och det är för mycket begärdt att påsta, att, vid en kust som Sveriges, detta onda fullkomligen borde förekommas: men vid en någorlunda väl bevakad kust låna sig Capital och solida handlande icke gerna till smugleri, hradan ej eller stora Lager kEUHUna samlas; och i så matto är detta onda endust partielt. Deremot år det afejordt, att en Imporifrihet mot hög Tullafgift ovillkorligen skall och måste fresta till öfvertradelser eller för snillning som i grund förstör den som, i förlitande derpa att fulla afgifter Öfver allt i Riket erlägges. beräknar töretag, vare sig i fabrikatiouseller handelsvägen. Och om än d t omöjliga (efter min asigt) skulle förutsättas, att ex hög Tullafgift öfverallt likt erlågger, så til! intetgör den utländske F Fabrikauton, genom sitt större Capital, genom sin Industri, sine mode-nuancer och sine Åslörre Lager, den Svenske, genom Prohenrenter och Krämare så att, vid hagen för det utländska och för det ombytliga, det inhemska, ofta billigare och bättre, fabrikatet icke rinHer afsättning , och att vid en bristande afsättning tillverkninger upphörer, röljer af sig Selt. (Forts.)