Hell dig, du Ek från Göthadalen, Du Andreas i högan nord! Som Engelbrekts 1) i Ledresalen, Så härligt klinga dina ord: När du för Svithiods välfärd vakar, Då glädjas fädren uti skyn, Och säkert Gustaf trofast skakar Sin Axels ::) hand vid denna syn. Du Folkets Troman! vaka, vaka! En vägtare behöfva vi, Som egenvinsten vill försaka Och oss i armodet stå bi; Som vära bröder djerfs påminna, När som de glömma bort vår nöd, Att inom sina bröst besinna, Att vi dem korat, blott till stöd. Om du ock nu ej framgång röner; Vi få en gång dock hvad du ment, Det goda alltid frukten kröner, Fast, såsom palmen, stundom sent. Vesspucci :t:) plöjde söderhafven Sein först Kolumbus vägen sann; Guldkungen stod med segerglafven Der Huss förr uppå bålet brann. Det ok, som Engelbrekt förr skakat Först krossades af Wasas hand; Och Moses. som i öknen vakat, Kom icke in i Canaans land; Och han, som tågat öfver Belten, Ej njuta fick den gylne frid, Men evigt prisa vi dock hjelten Som grundlagt Carl den Elftes tid. ::::) Det är hos mannen just det sköna, Att verka, sein han sjelf är stoft; Att lifvet med sitt minne kröna, Och att hans namn, lik blommans doft, Sig höjer öfver dunkla mullen, Förfriskande en yngre slägt, Som tacksamt blomsterkransar kullen Och gläds åt dagen, som han väckt. redligt uppsåt, emot Olof Skötkonungs riksskadeliga novationer och Felfmyndighet. Hans ord voro tveeggade svärd, och tycks han icke hafva haft ringaste aning om 3 8. Reg. form., då han t. e. bland annat yttrade sig sålunda vid Upsala ting: Annorlunda äro Sveriges Konungar nu till sinnes, än de tillförene hafva rarit. — — Jag minnes Konung Erik Segersill; och var jag med honom i untgA härfärder : Han förökade Frern Rike — — — dock var det oss lätt, att mel honom komna i samräl. — Men den Konung, vi nu hafre, tillåter ej, att nagun vägar talu med lkonom annat, än det allena, som honom behagar ; — — — nu vilje vi. Bonder , att du, Konung Olof gör fred — — — Vill dun icke göra det. som vi säsa, så skola vi anfalla och dräpa dig; ty vi tala icke ofrid och olag af dig. Så hafva våra förfäder fordom gjort; de störtade fem Ronungar i brunn på Mula Ting , hvilka då voro uppfyllde af öfvermod, säsom du nu är emot oss. Säg nu snart, hvilketdera du vill utvälja. (Se Bruzelii Sverges Ilist. 1 Del. sid. 116). :) Den högsinnade frihetsfosterlandsoch menniskovännen Engelbrekt Engelbrektsson sökte först pa allt möjligt sitt afvärja den revolution. för: hvilken han sedan. såsom en redlig Svensk, blef öfverhufvud. Utan afseende på personlig fara begaf han sig ar 1430 till Danmark och framställde med en ädel frimodighet för Konung Erik landets hiurmelskriande betryck och de hotande följderne af de af eländet och förtviflan till sjelfförsvar uppeggade sinnenas utbrott. (Se Tunelds Engetbr. Engelbrektssons Hist. 1 Del. pag. 86—94). i Erik af Pommerns af hafskrytare och ktrupnsnringare, för att nyttja Konung Carl den IX :des krattord. förpestade öron voro emedlertid. på vanligt furstevis, döfra för patriotens föreställningar: och han fick, liksom många andra regenter, hvilka ej i tid lyssnat till nationem röst. lära den för en furste nagot hardsmålta sanningen, att folket är en väldig domare och tillika sin egen exekutor. som alltid förmår skaffa sig rätt: och att ett land alltid lätt får en ny regent, men en afsatt Konung svarligen ett nytt rike. i ::) Axel Oxenstjerna, Gustaf den Store AdoLlfs vän, och, sasom sådan naturligtvis äfven Svenska frihetens och folkets. Fadersömt uppmanade han den da för tiden så, till en stor del med skäl, privilegerade Adeln, att deltaga i och lätta allmogens bördor. (Se Fryxells Sv. Hist. 6 Del. sid. 126—140). :::) Amerigo Vespucci.