1831 en bondhustru, för det hon med käpp gifvit en Kronorättare, stadd i utöfningen af tjensten, 2:ne slag, att böta 67 R:dr 32 s. B:ko, hvilka, i brist af botum, förvandlades till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Då Länsmannen inställde sig för att afhemta hustrun och befordra henne till det sistnämnde straffets undergående, hade hon nyss framfödt ett barn, hvadan han tills vidare måste inställa exekutionen; men hustruns mor, en kry, 70-årig gumma, som var tillstädes, föreslår Länsmannen att låta henne i dottrens ställe följa med honom för att undergå vattenstraffet. Länsmannen antager förslaget och förpassar gumman till Wenersborgs Kronohäkte, der hon riktigt erhöll den bestämda välfägnaden, efter hvilken hon befann sig rätt väl och återvände hem. Länsmannen, som sedermera ett par år gått och funderat på saken, lärer dock slutligen kommit under fund med att han genom medgifvande af ett slikt quiproquo begått en dumhet, för hvilken han kunde lida prack, och vänder sig derföre helt nyligen till bondhustrun, med förkunnande att hon nu sjelf måste undergå det henne ådömda straffet. Hustrun, som icke tyckte om denna propos af Länsmannen, vänder sig nu till Hofrätten, med anhållan att blifva frikallad från straffet, på grund deraf att modren redan undergått detsamma, men i händelse af afslag, yrkar hon ansvar å Länsmannen eller Kronorättaren för den 70-åriga gummans obehöriga gripande och befordrande till en för hennes ålder lika äfventyrlig som i afseende på hennes saklöshet oförtjent penitens. Sedan Hofrätten fattat beslut i målet, skola vi för detsamma redogöra. (Jönköpings Tidning.) N Ji