nmA 42 ZaQY -t2255 —nohq 5 250:0j6:0000252-7: — BT —4 hastig och snöplig aflärd. Det må för öfrigt hafva varit hvad orsaker som helst. som hejdat Mehemed och Ibrahim i deras framsteg. Säkert är det, att de ej förlorat något derpå; emedan från den punkt de stadnade, de åter, utan att hafva skridit tillbaka, kunna utga, och det med lika hopp om en lycklig utgång, då Sultan, genom sina daraktiga företag, med hvarje gör sig allt mera förhatad, och således sjelf arbetar för sin fiendes afsigte Den hungersnöd och elände som rader i R ysslands södra provinser, skall lägga många hinder i vägen för utrustandet af en arme och flotta. som vore tillråklig, att, med nagon utsigt på framgång, hejda Ibrahim i sina framsteg. Det faller af sig sjelf, att en sådan armåe, som sednast skickades till Constantinopel, ej är tillräcklig. Denna var endast en parad-arme, som, i händelse det då kommit till allvarsamheter, föga hade kunnat uträtta. Mer vill till: ty om man antager att Ibrahims arme belöper sig till 70.000 man, hvilket ej är för mycket, utan snarare för knapt tilltaget, då man betänker den moraliska fördelen som är på hans sida, hvilken, för hvarje steg han tager framåt, skall medföra honom nya anhängare till sin armes förstärkning, så blefve 50,000 man det minsta Ryssarne kunde afsända. om det medgifves, att deras öfverlägsenhet i krigskonst och tapperhet skulle uppväga, hvad som felades i det numerära beloppet. Detta är dock sxärt att så bestämdt afgöra, då ofta enthusiasm och medvetandet att strida för fosterjordens försvar, bland odiseiplinerade armeer ersätta, hvad som felas dem i öring och krigstukt: men för att göra utsigterna så mycket möjligt för Ryssarne fördelaktiga, är den na skilnad här medgifven. Af dessa 50.000 man, kan ej mer ån hälften på sin höjd på en gäng öfverföras, och knappast sa mycket: då härtill skulle behöfvas 30 Linieskepp och 150 å 200 transportfartyg. Huru lått vore det ej dä, att medan den andra hälften hämtades, dessa då med fördel kunde angripas, innan de öfriga hunne ankomma, eller om det lyckades att bringa armeen fulltalig tillhopa, huru mycken tid skalle härtill ej atga? Motvind och stormar kunde så länge omintetgöra expeditionen, att da den framkomme, redan allt kunde vara fullbordadt, och ej annat medel aterstod än att med oförrättadt ärende atervända. Om genom Tbrahims närmande, ej några oförmodade utbrott skulle till hans fördel visa sig i hufrudstaden. der Fadern och han äga många hemliga vänner, och folket, af själ och hjerta förbannande allianeen med Ryssland, i förtid kunde i öppet uppror gifva sitt tänkesätt tillkänna, så blefve Ibrabims örsta ögonmärke, naturligtvis, att bemäktiga sig Dardanellslotten. på det att franska, engelska och egyptiska flottorna obehindradt kunde passera dess farvatten. Desse förenade flottor skulle väl kunna besegra den ryska. och, då denna vore öfvervunnen, hvad öde skulle da drabba landtarmåen? En total förstöring vore oundviklig, om den ej kunde sla sig igenom till Rysslands besittningar i Asien. Lyckades det, på detta sätt, för Mehemed och Ibrahim. att bemäktiga g Constantinopel. skulle turkiska riket få ett helt annat utscude. Turkarre, som i alla tider varit ett tappert folk, men genom olyckor och Svaga receringar ned-jankit till den laga ståndpunkt och den förnedring, som nu utmärker dem, skol, da dessa kraftfulla mån komma att fatta i regeriugs-tömmarne, och då de med förstand och ej förmycken bradska införa de konster och vettenskaper, som tjena att upplysa folkets begrepp, snart intaga den plats bland curopeiska staterna, som tillkommer det sköna land. hvilket de bebo, och blifva en nakurlig bundsförvandt till de makter, som bemöda sig att bibehalla jemvigten i det etmopciska stats-systemetEn sadar utgang är ej öfverdrifven. England och Frankrike liafsta medel i händer, att atan betydliga egna uppoffringar genomdrifva en så vesendtlig plan till jemvigtens bibehållande. Om de försumma dessa medel. blott tör ett skenbart eftergifvande af Ryssland, för deras föreställningar, så bevisar det en svaghet utan like, och då kan med skål på dem Tämpas dessa Odillon Barrots ord: man kan vara svag och likväl i sin vanmakt ännu bibenalla nagon värdighet, men att visa sig vanmaäktig, da man är stark, detär att förtjena förakt A 331 — — —