nas första pligt. — Om deremot fråmjandet af deras moraliska och intellektuella förmögenheter och omsorgen att ersätta gamla murkna institutioner med sädana, som Folket efter tidens och samhällets förändrade skick kräfver, betraktas med liknöjdhet eller motvilja: så kan visserligen sjelfva Regimentsförfattningen vara fri, men Folket kan då ganska lätt blifra ovärdigt den frihet det innehar och oskickligt att densamma behålla. Verkningarne af en sädan stillastående Statsförfattning, der det ädlaste hos menniskan, under skrytande Joftal deröfrer, vardslösas. kunna slutligen blifva, att nedsänka allu medborgsklasser uti begäret efter IIOfgunst, INCkSÖKCri. Vinning-lystna, Småäsinthet, Fylleri o. d. m., hvilket allt hvar och en i sin våg, efter detta antagna vilkor, ostördt kan njuta, under det att Staten tyckes ga sin lugna chinesiska gang och utan att man vidare egnar någon synnerlig uppmärksamhet at det allmänna bästa, eller dem, som hafva sig ålagdt att handhafva och främja detsamma. De faror. I hvilka en nations frihet da sväfvar. åro för vidlyftiga att här afmålas: men de kunna aldrig blifva större af nagon annan orsak. än igenom en Klunda tillvägabragt slapphet hos Folket, hvars kraft och mandom e; långre förma upprätthalla den Regeringsform, som varit en frukt deraf. Denna klenod är troligen aldrig i större fara, än om den befinnes under vården af en Tiggarskara med prunkande namn, eller under Ådane män. som tänka och tro aft de njuta Fam:hå lets materiela fördelar med full säkerhet, och hvilka derföre anse det allmänna med nagon aktning, endast såvida det ännu har att erbjuda at deras snikenhet och snalhet indrägtiga Embeten eller andra ärcbetygeker, för hvilkas skull de äro färdiga att, utan sin egen öfverty gelse, uppofira desamma rättigheter. hvars utöfning i Staten ensamt gifver dem den sinula aktning de ännu atujuta. Det ser ut. som skulle Europas folkslag rangeras i tvenne leder, friheten, och träldomens. — Mörkret trifves aldrig i närheten af ljuset! — Om alltså ett hitintills fritt folk är på vägen att på sitt sätt småningom underkufvasför att tilläfrentyrs göra det jemlikt med våldiga grannar , eller för att göra det delaktigt af det lugn. som nu råder i Polen, — om de Stora fängslas genom gäfvor, lyx. titlar Åc. Åc. och de Små krossas af skattebördor och sylleriets tygellöshet: då tyckes tiden vara inne att ropa med Cato: Friheten och det Allmänna Bästa är mer värd än edra Hus, Bildstoder och Malningar!. Högre pligter har Statsmannen, och dyrbarare skatter har menniskan än sädane, som kunna be-krifvas med siffror. — Ett Folk utan klokhet att urskilja — och utan själsstyrka att försaka de band. med hvilka man vill fjettra det, — det är på rakaste vägen till att blifva trälar.