Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1834, sida 2

Anders Daniglsans Tal vid klahbans ö(frerlemnunde till den utnämnde Talmannen. -Efter hvad oss Sålunda förkunnadt är, öfverlemnar jag denna klubba till dig, Broder Longberg, på hvilken Konungens val för andra gangen fallit. Det tillhör icke mig att för en sa erfaren och pröfvad man framställa nagra förmaningar eller räd, utan far jag blott. a egne och de öfrige medbrödernes vägnar, önska dig mod och kraft vid utförande af ett så mödosamt och magtpaliggande värf. — Dock, innan jag leimar ett göromal, som för första ech kanske för sista gången mig tillkommer, kan jag icke underiata att nämna nägra ord äfven åt Eder, mine öfriga Stands-Bröder. Många af Eder åro unga. och manga bevista för första gången en Riksdag: och ett ord frän en man, som varit folkets representant ända från revolutionen. torde icke synas Eder allt för vagadt eller blifva utan all nytta. Derföre äro vi Folkets Ombud, att vi skola hit medföra sanningens sprak om folkets behof ifran vara aflägsna bygder. Hvem undrar, om en Styrelse, som vistas inom Hufvudstaden, skulle någon gang misstaga sig om det verkliga tänkeskättet och de verkliga behofven från Rikets alla landsandar? och derföre vill lagen, att folket tidtals skall hitsända Ombaudhvilka kuuna säga och våga såga, huru i Riket verkligen tillstar. Vart kall är saledes dyrt och heligt. Jag kan knappast tänka mig ett svartare förräderi, än om vi skulle såga annat, än folket sSäger, öuska annat. än folket övskar, inedgifva annat, än folket af själ och hjerta skulle medgifva. om det här vore mangrant församladt. Man må såga, hvad man vill; men sanning år och sanning blifver, att Sverige i närvarande stund har många bekymmer och lider af en icke inbillad sjukdom. Med banden på hjertat vägar ingen af oss neka, att mycket felas i den belatenbet, som borde finnas i samhället. Ekonomisk oreda — ja äfven moraliskt ondt — gnager på Statskroppen. MHvems felet är, eller ens om det är menviskors och