RIKSDAGS-NEFHETER. Stockholms-tidningarne sörmäla, att Rikets Ständer genom deras Depaterade. anförde af Sta ulens Talmän, d. 27 sistl. manad skulle inför Kongl Maj:t betyga sin underdaniga vördnad: hvilken dag saledes plena skulle inträffa i alla stand. — Den 30:de samma manad skulle Riksdags-predikan hallas af Biskopen i IIernösand Stift, Doctor Frans Michel Framzän, öfver Hebr. 1 Cap. 8 vers: Gud din stol varar ifran evighet till evighet; Din Rikes spira där en rättvis spira; en tillämpning häraf pa det jordiska torde blifva, hvad man kallar kinkig. I såväl Prestesom Borgare-Standen äro framställningar gjorde ej mindre om nedsättning i Talmännens taffelpenningar. än om besparingar vid organisationen af Riksdags-Kanslierna. — I afseende a Landtmarskalks-supgerne förväntas en dylik motion a Riddarhuset. I Borgarstandet uppstod d. 24:de sistl. en diskussion i afseende a det tal, hvarmed Standets Talman skulle komma att helsa Hans Maj:t Konungen. — Herr Bruks-Patron Petre yttrade sig vid detta tillfälle högst frisinnadt och Sasom en värdig organ af Svenska folkets tänkesätt, och tillade: Om det berott af mig, skulle jag saledes, jemte de underdaniga välgangsönskningarne och dervid fogade malning af landets ljusa sida, hafva förenat en kort men sann tekning af de samhällsbrister, som fordra Hans Maj:ts Nadiga behjertande: äfven fästade han uppmärksamhet vid landets tilltagande fattigdom, Skatternas ojamna fördelning, de af allmänna rösten högst payrkade ingripande reformer i vart statsskick och ändtligen Stands-representationens helt och hället förlorade förtroende hos Nationen. — Denna Hr Petrås åsigt syntes delas af å:lar af standet : men då nagra, sasom Hr Borgm. Helleday och Brukspatro— nen Jonas Wiern, äfven började klandra Hr Borgmästarens srassande motion viste eller rättare tillät IIr Borgm. sig afbryta öfverläggningen genom upplåsandet af ett anförande i en mera likgiltig sak. Man skulle häraf kunna sluta, att IIr Borgm. Ullberg blifvit uppdragen i den Metternichtska skolan: denne fine minister rosas med talenten, att alltid veta att finna sig i en knapp vänning. Anders Danielson höll i anledning af Talemans-utnämningen, vid återkomsten af Bonde-Standets Deputation, ett tal, lika förtjenstfullt för sitt allvar som enkelhet, och om vid detta tillfälle, som oss synes. Å. Danielson med endast en förbigaende bugning at Brodren Longberg uteslutande adresserar sig till Sandet, så lägga vi honom detta ingalwrda till last; och längt mindre, att nam2 7 ö