sehöfver blott ett enda hufvud med geni i spetsen för Spanska och Portugisiska Regeringarne, och dess handelsballance är förlorad ; ett enda missväxtår för att genom Spannmals-inköp med ockrare-ränta återbära många års ötverskott. Och likaså litet som Tull-Journalerne, är Vexelcoursen blott ett något nära såkert medel att upptäcka den verkliga handelsballancen, ty densamma rättar sig ju på intet sätt efter de i rörelse med hvarandra stående Staternes ömsesidiga handels-förkållanden , om hvilkas handelsballance fråga är, utan äfven efter samma Staters handelsförhållanden till alla öfriga Stater. Så betalte till ex. England vid början af sista krigs-epoken sine skulder i Tyskland, isynnerhet i Hansestäderne, med Vexlar på Holland , men sedermera betalte det desamma med Vexlar på Hamburg. -OcCkÅ kan vexelcoursen, så vida den tvenne serskilda Länder emellan afviker ifrån Pari, endast tillkånnagifva att det ena icke är nödsakadt att till det andra göra så många afsändningar som det ifrån detsamma emottagit-: men dessa utskeppningar äro på intet sätt alltid en equivalent för uppköpta Varor, utan fast mera hafva de ofta en helt annan anledning. Åian erinrar sig endast de oerhörda massor af värden, hvilka, ej längesedan, ån såsom subsidier , ån såsom krigs-contributioner strömmat ifran det ena Iandet till det andra. Utom detta hafva Vexlar i nyare tider blifvit ett föremål för en serskild handelsgren , hvilken består deri , att man uppköper sådane Vexelbref på sådane ställen, hvarest de fas för godt köp, och öfversänder dem till anåra orter, att fömäljas, hvarest de stå i högre pris, för att förtjena skilnaden i Coursen. Denna Vexelhandel sträfvar derhän, att hålla Courserne på alla handelsplatser i jemnvigt; Coursen emellan tvenne gifna platser kan fördenskull ieke vidare utvisa deras ömsesidiga Utoch Införsel. Slutligen värderas den för national-välståndet vigtigaste ballancen på följande sått z -Handelsballancen är det icke som afgör Nationers välstånd eller armod, utan fastmera huskållnings-ballancen, ballancen emellan värdet af production och eonsumtion. Ju mera uti ett land framalstringen öfverstiger förbrukningen eller förstöringen deraf, en desto större tillvext erhåller national-förmögenheten, hvilken allenast består i summan af de för handen varande varor eller värden, och ju mera denna tilväxer, desto flera Capitaler kumna då bilda sig. för att upplifva Nationens värde-skapande kraft , att frambringa nya värden. — Och på samma sått måste en produktionen öfdelLinds förbrukning af värden hafva en fortskridande förminskning af national-förmögenheten till påföljd; ty om folkets årliga inkomst icke är tillråcklig att uppfylla deras behofver, så ser detsamma sig nödsakadt att tillgripa sine samlade förråd, Capitalerne, och ju mer dessa aftaga, desto svagare måste naturligen värde-framalstrandet blifva, och desto mindre jemväl landets totala afkastning eller produktion, Ett folks handelsballance kan således vara passiv, under det att ballancen emellan produktion och förbrukning af värden förblifver activ, och tvertom kan den förra vara activ under det den sednare är passiv. En Regering, hvilken Nationens lyckliggörande ligger om hjertat, och hvars syftemal år att göra den välmdende och rik, måste således oafbrutet rigta siine blickar på Nationens Hushållsballance, men icke på dess Handelsballance; ochi frågan, om den sistnämnde är för deras folk gynsam eller ofördelaktig, kan för denna Regering endast blifva af ett underordnadt intresse. ö I a s KA Fl.