Article Image
Handels Theori och Politik. En handhok får Statsoch AJnirs-nänAf D:r Carl MURHARD-. 2:ne Band. Göttingen , Dietericki(Forts. f. N:r S och slut.) Icke mindre hörer följande hit: — ÅOm Tio rika familjer i en medelmåttig stad göra stora depencer, så kan detta redan medföra välgörande följder för de näringsidkande Invånarnes idoghet i den staden: men om Tio Tusen bönder endast kläda sig något bättre ån tillförene, bo endast något renligare, vilja endast tillreda sin spis något simmkligare, då mäste manga Tusen nänder mera än tillförene sättas i rörelse. Hvad vilja, säger Crome, Tio de yppigaste damers gardervber säga emot Tiotusende bondavinnor och flickor, hvilka önska att om Söndagarne gå med en bomulls-kjortel, en Siden-halsduk och tröja, och med guldbroderad mössa i Kyrkan. Erfarenheten har lärt , att den manufaktur och den handel, som sysselsätter sig med Landtmanmens klädnad och vållefmrad , alltid har säkraste bestand. Erfarenheten har visat, att alla de länder, uti hvilka landtmannen ännu lefver i betryck och ofta smutsigare ån fänaden, hvarest den förer ett rätt lenadssätt och icke känner någon slags vällefnad, alltid äåro utblottade pa fabriker och manufacturer. Det kan vara möjligt, att sadane länder ännu alltid drifva en stark Utrikes handelsrörelse med jordens afkastningar, hvarigenom enskilda rikta sig, men en liflig inre handel, som utsträcker sig till alla klasser af Invåname, skulle lika så litet som fabriker derstådes kunna äga rum. Det är en fafäng möda, att uti ett land vilja upplifra industrie och handel, så länge man underlåter verka derhän, att den talrikaste folk-klassen, den som förser alla de öfrige med de oumbärligaste lifs-förnödenheter, år benägen och i stånd till att blifva afnämare af de andre klassernes produktioner. En annan, vida utbredd villfarelse bekämpas vidare, hvilken hitintills, sedan årtusenden, ännu en af enskildte personer framställd rigtigare asigt icke förmått att helt och hällt uttränga: — Dåraktig och oförståndig är deras åsigt, hvilka endast i guld och silfrer erkänna national rikedom, emedan dessa metaller endast bilda en del, och i sanning alltid endast en högst obetydlig del af de uti folkets besittning besintliga egodelar.

27 januari 1834, sida 2

Thumbnail