skaperne, bereda en tacksam fest ät den Konung, som var en Skydde-Gud för dem alla. Det var då han bestor Naturen att deltaga i sin innerliga förtjusning , besvor dagens Konung att stanna i farten af sitt lopp, för att gifva nog utrymme åt hans hänrykta känsla: det var då, med ett ord, på den 24 Jan.som hela Fäderneslandet firade Gustaf III:s och Upplysningens födelsedag , som alla de ädla konsterna samlades vid Hans Thron, kyste under förtjusningens tarar den faderliga hand som infört oeh alstrat dem i sitt Land: det var då de emottogo den heliga försäkran : att så länge Han lefde, skulle de ej behlöfva sakna sitt fosterland: som de gingo hem med den glada öfvertygelsen, att äfven kring Mälarens stränder kunde Snillets plantor fostras, endast der fans en skicklig hand att dem värda. — Ännu samlas de ofta vid den Thirron, hvarifran Gustaf ömsom höjde magtens, ömsom smakens spira: de äro vaue att der hemta glädje och tröst. — Men i dag finnas de icke der: i dag måste man söka dem vid grafven, der Gustaf UHI:s stoft goömme-. Skaden der, huru Sangens Gudinnor, hura de Ådla Konsterna, dessa gudomliga skyddsengtar, som nedsändes af himlen att trösta en verld dömd till lidelser och plågor, sjelfre med förtviflan i sitt bröst, lyfta ömsom hopknäpta händer och tärfulla ögon met höjden, ömsom nedsänka dem, för att fritt gjuta tärar på den graf, som gömmer stoftet af den ömmaste välgörare, den bästa vän -hören J deras klagande röst: . Hår i stoftet göms den hand, Hvilken prakt och rikedom, Som i fordna dar oss ledde Mötte oss på Mälarns stränder! Ifran Tiberns sköna strand, Och ett annat Fosterland Uti Scythien oss beredde. Huru gladt var detta tåg! Inga stormmoln ögat brydde — Ingen skräck för hafvets väg — Ingen blick tillbaka såg Tärfull mot den strand, som flydde. Hurn mången Helgedom! Öfrerallt vi sågo Rom Uppbygdt utaf Gustafs händer. Men de flydde, dessa dar, Lika lyckliga som korta, Snillet djupa suckar drar, Smaken gifver återsvar: Gustaf, Gustaf Du är borta! (CnHn TER