af de enfaldige, vara, att fot för fot, från högsta trappsteget till det lågsta, återgå till ett förenkladt och men nationellt lefnadssätt så i husgeråd som kläder, mat och dryck; på det icke våra reeliteter och exporter som hittills må medtagas, ty vår nordiska stat är icke danad att föra någon söderländsk stat; samt derjemte undvika att, såsom flere gånger händt, tillåta styrelsen begagna. Banken till sin — Att derförutan. viljabestämma myntets värde, är att stämma en dålig: viol.. Våra vise män i det blifvande Lag-Utskottet önske vi, måtte vid alla tillfällen noga skilja imellan rättighet och mensklighet, äfvensom besinna att, om vår. lag bibehalles i sitt närvarande skick, med sitt blott fill förnyade brott föranledande spöstraff, sin: all: hederskänsla kränkande kyrkoplikt, sitt blott procentaren gagnande bysättnings-tvång, jemte vårt, så otaliga brottslingar danande, korrections-och fängelse-system 0. s. v., så tar han visst aldrig lag inför upplysningens domstol, mindre blir rättänkande menniskor i lag. — Folkrått och Naturrått böra icke; i lagens straffbestämmelser, stå i strid med hvarandra. Då lagen till sitt innehåll stricte lyder emot mensklighetens och upplysningens förenade kraf, vänte man: fåfängt att. den , som lyder derunder; lyder honom, som om han. verkligen. stode i bredd med tidens fordringar. Att tolka lagen blir en annan sak; ty rätt mången har gått rätt fram, för att skipa rätt, men rätt som han varit i begrepp att handla rätt, har han fatt i sigte en läcker rätt eller något annat imponerande sem: så förbryllat honom, att hans goda afsigt: rutt och: slätt blifvit vänd at en ganska slätt sidå. Häremot finnes dock ej något annat korrectiv, än införande af folkskolor och förliknings-domstolar, afläggande af den förnuftsvidriga protokolla-stilen och tillsättande af sådane domare, som funnit under sin. värdighet att drilla uppå — riksdags-vägen. i De som äro nog lycklige att blifva bi-sittare i allmänna Besvärsoch Oekonomi-Utskottet ) önske vi höra tro sin befattning der icke gälla directe efter bokstafven, utan anse sitt åliggande vara att hafva besvår med hvad som bidraga kan till någon ekonomi för det allmänna. Fafängt föreställe man sig, att det å ena sidan utgör någon ekonomi att t. ex. uppmuntra den allt förhärjande brännvins-bränningen, på bekostnad af fölkets fysik och moralite, eller å en annan, att framkomma med småaktiga enskiltheter på ett allmänt, vnåyrbart: riksmöte, der blott riksgagneliga saker böra komma. under skärskådning. Erkända brister i hvad som kan bli föremål för allmänna Öfverläggningar, böra följaktligen icke bokstafligen af utskottet på det sätt oekonomiseras, att det hela icke står mera att kela, utan slutligen. brister. Hvar och ens tunga bör. ändtligen yrka: frihet; upplysning, moralite och lättnad i tunga; ty i allmänhet, ärligt taladt, är folket visst icke fritt, bildadt eller sedligt, nindre dess fickor n: för tiden tunga. Hemliga-Utskottet. som vanligtvis uppdrages på slottet och der uppdrages, efter. omständigheterna, vissa hemliga saker, utan rättighet likväl att visa hvad klockan är slagen, önske vi måge hemdiga hålla hvad måhända hela landet känner, ja, kanske till och med redan känner verkningarne af!—Den lycklige som, icke dess mindre efter aflagd ed, hinner till detta höga mål, önske vi vidare må kunna räkna på sina goda mål och att, om han sigtar åt någat aflägset mål, träffa och slutligen, då han ställer sig väl, blifva beiönad med rågadt mål. Vid sitt första hopp uppför hofvets trappor; bör ban: följaktligen ega rättighet att nära det största hopp. — Ja, hvarje verklig patriot bör icke missunna en sådan patriot ett ymnigt lager af. lager, d. v. s. tittlar oeh stjernor. Så glädjens då i J, som, i vär sorgliga tid, kunnen vänta åtminstone en glädjens dag! — — Erpeditions-Utskottet önske vi ändtligen blott och bart den maktpåliggande förmågan, att kunna åstadkomma en ferm erpelitim, så mycket väsendtligare , som derigenom pinan blir korf för dem, som hemma nödgas sysselsätta sig med helt annat, än kort. Att skrifva korrect och begripligt behöfver icke önskas, ty detta tumlår naturligtvis lika påtagligt genast på hvarje invoterad ledamots lott, som förmågan att sköta sin tjenst på dens, som åtkommit ett förtroende-embete. — Bättre är att önska fåderneslandets vänner en corps förmåga att strida med framgång för det allmänna båsta, och att derunder förmå gifva strida hugg åt den allt upnfråtande servilismen och egennyttan. Den som går i spetsen; i en sadan strid, måste dock bereda sig på att uthärda en svår strid och att vara tillfredställd, ehvad som händer: om han inför sina kommittenter förmår framvisa rena händer. Ja