af deras arbeten, Ssom till ex. verktyg, lifsmedel och rudimaterier. Handeln verkar i synnerhet mäktigt på varornes tillökning medelst delningen af det arbete han föranlater och befordrar. I Adam Smith har oemotsägligen ådagalagt, att frambringandet af värde vinner i oberäkneligt mätt, genom arbetets delning, i omfång och utvidgning, att ju mera uteslutande hvar och en lägger sig på hvart och ett särskildt slags arbete, desto mera öfverraskande utfaller detta arbete i snabbare progression till styrka , fullkomlighet och duglighet. Men en sädan arbetsdelning blir genom ombyten och i förhållande till dess antal och lätthet möjlig. Hvarest handeln icke understödjer arbets-delningen, der blir drifvandet af I en särskild handtering icke tillräcklig att förskaffa producenten sin utkomst, daå måste han öfvertaga flere sådane på en gang, såsom detta är fallet med de flåsta handtverkare på den slätta landtbygden. En by-timmerman förfärdigar nästan allt hvad som af träd kan arbetas, han är snickare, timmerman. I I bildhuggare och vagnmakare, emedan om han endast vore snickare, Å kunde han icke på hela aret afsätta. hvad han endast på en niänad gjorde färdigt, och emedan han tör hända på flera ar icke afsatte, hvad han som bildhuggare under ett är fulländade. Men hvarest handeln uppblomstrat till fullt lif, der är icke allenast särskilda handteringar, utan oftast till och med den minsta gren deraf tillräcklig, att oafbrutet sysselsätta en menniska, ty det felas honom då icke tillfälle till afsättning utaf sina tillverkningar om de än voro aldrig så talrika och enkla. Ifran det ögonblick, då handeln ernatt ett visst omfangöÖppnar sig för hvar och en möjligheten. att uteslutande ägna sig till det yrke, hvartill naturen och yttre förhällanden gjort honom mest skickig. I I i 4 I en synalsfabrik till ex., hvaruti 10 arbetare äro sysselsatte, drager den ene traden. sen annan utsträcker henom, en tredje skär den i f Stycken, den sjerde gör spetsarne, den femte slipar de tillspetsade stycken på andra ändan, för att kunna påsätta hufvudet, den sjette, sjunde och attonde åro efter hvarandra sysselsatte med hufvudets förfärdigande, den nionde påI sätter hufvudet och den tionde gör nålen hvit. På detta sätt han fabriken i dagligen leverera 48000 nålar. emedan hvarje arbetare lemnar 4800 stycken, da deremot, om hvar och en af dessa tio arbetare särskildt befattar sig med I denna sabrikation, knappast 100 nålaroch således af hvar och en I blott tio nalar kunna dagligen göras färdiga. II Hvad nu i synnerhet mellanhandeln beträffar. så är densammas omedelhara nytta för landet, hvilket mellanhandlaren tillhör, icke mera betydande än den indirecta fördelen, hvilken tillskyndas Producenten och främmande länder förbrukare. Den löjliga svartsjuka, hvilken särskilda Regeringar emo: ie I smärre handels-staters välstand adagalagt, har hittills alltid straffat och skall hädanefter bestraska sig sjelf, så ofta de genom torcerade mått och steg försöka att kringga den erbjudna förmedlingen. I Om Köpmannen efter fritt val föredrager handeln med mellanhanden framför handeln med första handen, da kan man vara öfvertygad. att den förra slags rörelsen tillskyndar honom större fördel än den seduare; hvarje Regeringens inblandning i detta afseende är saledes antingen ötverflödig eller skadlig. Med rätta vägrade de schlesiska Köpmannen år 1771 Fredrick den 11 förslag att astadkomma en direct försäljning af Schlesiska Linne-vafnader till Spanien, genom inrättandet af ett Compagni. En sådan försäljning, yttrade de, vore för det första alltför langsam och osäker för dem : med försäliningen till IIamburgs, Amsterdams och Londons Kopmän kunde de arligen göra tvenne omsättningar, hvarvid de genast erhöllo betalning till och med förskottsvis, och följaktligen kunde underhålla deras förlag i gång med ett vida större dvantum arbete. För det andra skulle den dtrecta försäljningen likväl icke medföra för dem samma fördelar. som den tillskyndar Hamburgarne, Amsterdamarne och Londons-Köpmannen, emedan desse icke allenast genom deras. till behof för deras öfriga handel i Spanien och Portugal, derstådes inrättade Contoir begagna hvarje gang den bästa tidpunkten för afsättningen och bevara sig ifran osäkra crediter, också i stället för contante penningar emottaga Retour-varor för värdet i betalning, hvarigenom en annan ytterligare vinst för dem uppkommer, och slutligen kunna de, i anseende till den hos dem lägre stående penninge räntan, med lika profit-belopp göra sig en högre ren vinst. Utom detta, skulle redan före ar 1740 af mången rik schlesisk Handlande (utan att Regeringen dertill hade uppmuntrat) den directa försäljningen till Spanien hafva blitvit försökt, och den skulle alltid i enskilda Speculanters händer bättre lyckas, än uti Compagniers, emedan den enskilda Köpmannen, deriocnam att han madal da fuolattar han af AftIAAA LsI ss ov 1)