nan i hans hand, hvars bruk naturen nekat honom; han skrifver Antikritiker. i den kända nyromerska stylen; fruktlös möda! ty han hade bort lungt afbida, tills kännare, af hvilka icke tvenne äro af samma tanka, sins emellan I discuterat deröfver. Det retliga sångare-slägtet är det bäst, med tystnad förbigå. Hvad ändtligen eritikerne sjelfva beträffar: är det ej ett undantag, om en Journal tillåter sina läsare, hvad han likväl icke han förneka dem, friheten att sjelfve döma ? i Den som vill skrifva om Handels-theori och önskar att blifva hörd eller läsas, gör väl, att fästa uppmärksamhet vid nagre särskilda asigter. Framför allt akte han sig att gifva sig mine af att vara lagstiftare. Vid fraga om praktiska vetenskaper är den minst på sitt ställe. Sjelfve Adam Smith har icke uti annat afseende gifvit handeln lagar, än Kepler och Newton naturen. De hafva combinerat erfarenheter och utaf bestämda följder slutat till bestämda orsaker. Äfven akte man sig, att med tillförsigt gifva bestämda föreskrifter för bestämda fall. Ingen practicus kan draga sig fram med allmänna reglor; och detta är ett ytterligare skäl, hvarföre minsta antalet ibland dem befattar sig med Theori. Dock är Theorien ej utan sin nytta. Men säkerheten, som denna medförer, bestär icke uti användandet af allmänna reglor. utan i färdigheten att combinera egna och andras erfarenheter, och derigenom komma till ett eget beslut. Alltid skall en Theoriticns blottställa sig, då han företager sig att läåra practici. Ingenting är mer förvändt, än att börja med Theori: intet är löjligare. än att vilja påtruga densamma. Theorien kan endast interessera den, som en längre tid betraktat sakernes gang, och honom endast derföre, att han, uppsatligt eller icke, vandt sig att bilda sig en egen Theori. Men de statsmän och medlemmar af lagstiftande församlingar, hvilka radslå om handelsangelägenheter. men icke äga någon Köpmanna-bildning, tro sig utan tvifvel hafva uträttat nagot stort, då de göra sig bekanta med allmänt gångse theorier. Ett så lofligt beslut bör på allt sätt stadfästas; dock maste äfven här, erfarenheten behålla sin rätt. Det vanliga inkastet, att Köpmän i Handelssaker, det vill säga deras eg-— ne mal, icke kunna vara opartiska radgifvare för det allmänna bästa, mäste icke emotsäga tänkande praktikers röst. Åfven den interesserades ensidiga skål måste inhämtas: den som, utan att höra och vederlägga ville hortvisa dem, skulle endast synas bestyrka deras vigt. Om vi taga exempel af sadane fall, då berömda statsmän, som vågat motsäga en högt och häftigt uttalad mening, och på egen ansvarighet genomdrifva det nya, sa skall det, så ofta vagspelet blifvit rättfärdigadt, befinnas, att det på intet sätt varit theoriens triumf öfver praktiken. Desse mån försmå icke att höra de olikaste åsigter eller att pröfta de mest motsågande pastaenden : till alla uppgifter, hvilka på officiel väg inga. samla de talrika data, hvilka genom praktikens bemedling endast kunna ernas: på detta sätt mognade deras öfvertygelke. och då de företogo sig att bekämpa fördomen, räknade de mindre på de öfvertalande skälen, ån på de betyg af erfarenheten, hvilka egensinnigheten lika litet som egoismen förmått omkullstörta. Författaren af detta verk har i synnerhet haft Regeringarnes och deras Embetsmåns behof till ögonmärke, hvilka, allt för ofta finna sig uppfordrade, att. utan mangsidigt betraktande eller grundliga theoretiska kunskaper, afocra de vigtigaste förhallanden. Han har bemödat sig att återföra det våsendtligaste af de fill närvarande tid bepröfvade erfarenheter fill enkla principer, och i allmänhet att adagalägga dem på ett ifran skolformer möjligast befriadt sprak. Handelns förhållande till Folkslagens eultur och välstånd äro uppInste genom träffande exempel, och allt är ställdt tillsammans. som förmår atervisa och askadligtgöra förvändheten afen förhastad Lagstiftningens inblandning och ett Konstigt system, hvilket, med betydande uppoctringar, endast kunde framtvinga obetydliga resultater. Utur större verk, angående Politisk Economi, har Författaren i sin Bok införlifvat så talrika och lyckligt valda ställen, att de, för mänga läsare, ersätta detta tidödande Studium, och deremot uppäggar andra att begagna sin ledighet till vinnande af närmare beskantskap med källorne. i Om fåärfattaren underlåter att umSt:HnaO nea YWBO.... 2 —