tryckes i stoftet, medan en annan trankilt. lätt och ledigt går honom förbi. Wi skola veta. huru vi då bemöta dem vid deras äterkomst. Men bland desse valde komma ock mänga, som icke blifvit kallade af folket, utan till följe af en i Grundiagen förbehallen rättighet af sig Fäskinfinna sig vid allshäriarthingen. Matte äfven desse besinna, att deras mätt och steg skola med uppmärksamhet följas. Matte de besinna, att helgden a deras privilegier ytterst hvilar på Svenska solkets förtroende. Äran har varit Ådlingens valspråk, och folket har i detta Stånd mer än en gång betraktaf landets prydnad och stöd. Men i den stund Riddarandan icke mägtar att i patriotisk storhet och kraft höja rig öjrer fokets, i ramma stund år det ock ute med deras företräden och privilegier. Märker Nationen att en förderilig polyp fräter dess hjerta, skall hon otvifvelaktigt i tidens fullbordan skära den utRepresentanter ! fatten derföre omutabla föresatser. att endast handla i Svenska folkets intresse: ty, da Konungen finner sig fullkomligt belönad endest af folkets kärlek, hura skulle J vara nog förmätne, att derjemte vänta enskilta fördelar! i l Duck, desse tankar äro icke neåskrifae, af frukian för hvad som skall ske, utan med erfarenhet af hvatl som har skett. De äro icke -krifne för nagon eller nagra en-kilte, utan för alla — 1533 är icke 13828. — I Maången skall såga, att vi med allt förmycket liflig inhillning omfattat de 2 resultater. som ännu endast ligea i fonden af förhoppningar, som sverligen kunna realiseras unter närvarande Standsrepresentation. Erfarenheten bakrärtar visserligen detta förhållande, ty med den bästa vilja har mången ej kunnat inverka på Riksdagsbesluten, men framtiden skall visa, om icke Wederpörande finna af folkets högljudda klagan och obelåtenhet med Riksdagarne, att det är en nödvändighet att göra dem för landet mer vå görande än betungande. Wi tro icke att strången kan spånnas ett hårsmån mer utan fruktan att han springer.