Men om man ock vill taga det såsom en rättighet och ej såsom en skyldighet, kan likväl orden: tvenne icke misstydas, och då man bör tolka lagen efter bokstafven, tyckes ingen tvist böra uppstå, huruvida man, då val sker, bör välja en eller två. Flere af de röstande (85 mot 18), sägas hafva varit af denna tanke, Äfven företedde sig den omständighet att alla frånvarandes ingifna valsedlar blefvo förkastade, emedan de röstat efter gammal prarxis på 2:ne, utan att känna det preliminär-beslut, som för tillfället fattades. Man kan dock trösta sig dermed, att detta icke är första tillfället, då vår Riksdags Ordning tolkas på två sätt. Besvär öfver pluralitetens beslut i närvarande fall lära hafva blifvit anförde, och tvisten torde snart slitas, emedan Domaremakten måste i dylika processer vara mer än vanligt rask. Wi betrakta åter saken från en annan synpunkt. Man har nu åtminstone en såäker, men utan tvifvel borde två vara för det allmänna bättre, såvida man bör taga för gifvet, att vishet, kunskaper och skicklighet alltid innehafva Professorsstolen. Wi tro att en Professor borde öfverväga minst 20 bönder, och anse således en sådan person af ganska mycken vigt, då det är fråga om att afhandla Stateas angelägenheter, hvarför vi anse resultatet säsom en förlust för det allmänna, samt våga på den grund och såsom vi betraktat saken, påstå att man icke handlat i det allmännas intresse. Motiret för förhindrendet af 2:ne Representanters val, såsom förut varit öfligt, Har icke kunnat vara att derigenom undvika depence då det förut beslutades att Representanten skulle lefva på egen Conto, utan något arfvode, och då det berättas att flere äfven på desse vilkor icke skulle hafva undandragit sig förtroendet, så anse vi utgången såsom en ren förlust för det allmänna. Wi önska för akademiernas heder och anseende, att icke hafva misstagit oss häruti. Men åter om vi i ett afseende anse resoltatet, attnemligen blott en blef vald, för någonting ofördelaktigt för det allmänna, så se vi åter i ett annat afscende den fördelen deri, att Wederbörande kunna taga det såsom ett evident bevis, ufgånget från, hvad en Akademi bör vara, bildningens och vishetens hufvud-åae att vår närvarande representation icke är en representation för Nationens, utan för enskila intressen. Ty för att representera Akad mien enskilt, behöfs visserligen icke mer än en, men för att representera. Nationen. skulle vi önska att få rösta på flere. Ingen som känner Hr Professor Westman , kan nåronfin misstänka, att han de facto skall representera ett en2 ort, . 2— ä —— — — —nB—— —————L— ——(——gn —