Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1833, sida 2

(Insändt ) Att ej andra til Riksdagsmän för Borgareståndet borde väljas, så lävge 3 Stånd finnas, än verkliga medlemmar af Stadsmannarörelsen, d. v. s. inga Embetsmän, inga Köpmän, som nedlagt sin hand. 1 och nu lefva af räntan, inga Brukseller Egendomsägare, för hvilka detta samhället nu mera, om icke rent af utgör en likgiltighet, åtminstone en bisak, utan sådane Män, hvilka, i full sysselsättning med ortens. och tidens kurante göromål, ära fullkomlig kännedom af samhällsinstitutionernas fördelar och brister; derom torde alla tänkande vara temligen ense, IIvad kan det ock röra en Representant, som återvänder från Riksdagen till landsbygden, att de, som skickat honom , framgent som hittills, i sin rörelse, borgerliga näring och heskatt: ning, möta all den tunga, om hvars undanrödjande de på honom ställt sitt hopp ? Han hör ej deras klagan, han vet ej utaf de vidrieheter, på hvilka hans fordna Comittenter dagligen stöta. Han har gjort hvad han kunnat och hvad han förstått, och skulden är rättvisligen deras, som valt honom, kanske emot hans vilja. Men antagom då, att förtroendet faller på en man, hvilken, såsom Feillig, kunnig och driftig medborgare, äfven bäst passar till duglig Riksdags man, IIvilka kunna. väl vara de känstor, med hvilka han kan lemna maka, barn, kontor, affärer, betjening, egendom och allt, som innefattas i ordet Wälfärd. för att resa till en allmän befattning, som, med förändrande af hans lefnadssätt, kräfver hans närvaro i 12 å 15 månader, — som tager alla hans själsoch kroppskrafter i anspråk, men hvarest han, i följd af intrasslade, tideödande och vidlyftiga former, föga eller ingenting förmår att uträtta för landets och samhällets bästa 2 Un. der en ständig fortgående strid för detta mål, ingå till ho.