Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1833, sida 2

AFORISM. Man fortfar, att hos oss affectera ett visst förnämt förakt för Tidnings-Litteraturen, förgätande, att man derigenom afsagt sin egen dom i en tid, då denna Litteratur alltmera framstår som en makt, som ett sällan förfeladt uttryck. af Folks-Opinionen och Folkviljan, en: makt, så mycket måktigare, som: hon börjat vinna segrar midt under sina nederlag. Dock — de som askektera aetta tanklösa förakt bestå. väl egentligen blott af sådana, om hvilka Napoleon sade, att de ingen. ting lärt och ingen ting glömt — samt af deras Apor och Kusiner. De bättre bland dem, som hos oss äro; ställde på samhällets höjder, begripa nog, att Publiesteten är det reslecterandessamhällslifvets, är den stora samhällsvildningens verkliga. Organ, till hiars förädling det är deke mera. duger, att stå stilla på sin punkt med sitt hemras ovillkorliga pligt att medverka; de begripa, att det iclighetskrämeri och sin traditionella, diplomatiska vishet, medan det stora samhällsförnuftet i sin utveckling rycker framåt, färdigt att bortsopa de gamla Tradi:ionerna och att af den gamla Skurkoch Lögn Diplomatiken göra ett bränneoffer åt Nemesis. — De begripa, att om våra stora och visa icke vilja befatta sig med Publiciteten, så går deras tid förbi, madan de stå der och tacka Gud, att de icke äro som andra manni -kor. Publiciteten försöker hjelpa sig: dem förutan och: växer dem snart öfver hufvudet, så att äfven hvad de mena sig hafva, skall dem fråntagas, emedan den tid stuudar, då har och en med hufvud och hjerta, som på rent alfvar studerar Historien och menniskan — i sjelfva verket vet mera än de. — De begiipa, att ju mer: den skynd-amma utvexlingen och omsättningen af Idder befinnes vara samhällets verkliga lif, och sjelfva Stats Ekonomiens egentliga mål, för hvilket Production, Kapital, Ilandel och Industri. endast äro materiella medel, och ju mindre National-Representationen representerar Nationen , desto mera: måste Publiciteten blifva måttstocken på samhällets verkliga civilisation, desto mera måste det vara en ovillkorlig pligt för hvarje Medborgare, att af alla krafter: bidraga till: Publicitetens förädling, icke att motverka eller: förnämt förakta den. — Politiken, Diplomatiken måste ovillkorligt alltmer blifva det allmännas egendom! — 20 år, och. våra högvisa Diplomater, våra myndiga axelryckare, sedan de förgäfves försökt att spjerna emot udden,, att halta: