PI1 C181 AIO 6 0. wii lättsinnigt, eller drifven af främmande afsigter, bortkasta sin röst utan besinning af detta lättsinnes eller denna egennyttas betänkliga söljder! Hvilken inre tillfredsställelse deremot, att låta sitt val ledas endast af öfvertygelsen om den valdes upplysta, fosterlands-älskande, sjelfständiga och redliga tän! esätt! Man öfverlemne sig icke hopplöst åt den föreställningen, att äfven de skickligaste, de mest oegennrttiga Representanter ingenting förmå under nuvarande ändamålsvidriga former! Detta omdöme utgör en förrillelse. Mycket godt och för fosterlandet välsignelserikt kan, trots dessa formers ofullkomlighet, skapas för framtiden genom den personliga dugligheten hos de sammanträdande Lagstiftarne. Mycket ondt deremot kan inledas och stiftas genom Riksdagsmännens okunnighet, karaktersiöshet, tillgänglighet för all slags korruption, och blinda nit i den egna nytans tjenst. Wigtiga, i Statslifvet, i allmänt och enskildt väl djupt ingripande frågor måste nu förekomma till Ständernas öfverläggning och beslut. Säkert har, sedan 1809, ingen Riksdag haft så högst maktpåliggande föremål att afgöra. Flerfaldiga ämnen äro dessutom af den serskilda invecklade beskaffenhet, af den vidsträckthet i omfång och den mångfaldighet i detalj, att de ovilkorligen kräfva den djupaste, den mångsidigaste begrundning. Blottade på egna insigter i dessa ämnen och saknande den föregående bildning, som erfordras för att bedöma de aftikande meningarnes Större eller mindre giltighet, skola — ty värr! — många representanter låta föra sig af den ström hvilken, upprunnen ur egennyttans grumliga källa, hotar att i sin våldsamma fart rycka allt med sig, Emot detta på våra Riksdadagar så ofta syabara men olycksbringande resultat gifves intet annat värn, än — representantens egen upplysta och orubbeliga öfvertygelse. Wäljom derföre män, utmärkte af dessa sinnesegenskaper; och vi skole sjelfva få med välsignelse skörda de välgörande frukterna af vårt val! Det är en irring att, såsom vi sett en och annan af våra publicistiska medbröder göra, endast till ET och t:de Stånden rigta denna uppmaning. Oss synes ej ringare, kan igga derå, ast äfven Preste— ske om möjligt än större, vigt S!ländlet i sitt val förfar med enahanda samvetsgrannhet och pröfning g, väl vetande, till hvilka anspråk man berättigas att innom deita Stånd, i allmänhet taget, finaa en hög grad af upplysning och sakkännedom. Af särdeles vigt är 2 fördenskall, att medlemmarne af detta Stånd icke tanklöst eller under förkastliga biafsigter utöfva sin dyrbara valrättFramför allt vårde man sig derom, att alla de, hos hvil — ka lycksökeriet väcker riksdagshågen, måtte se sina önsk