På detta sätt lefver hela vår historia åter upp och resumerar sig i våra angelägenheters nuvarande läge. Kaste vi en flyktig blick på våra annaler, på våra ruiner, så skole vi deruti finna premisserna till nuvarande tillstånd. Frankernas anförares sköld var den första superioritet, som höjde sig öfver Gallernas hufvuden; skölden och baneret blef snart en thron, eröfrarnes tält blefvo slott. Sedan begynnade striden mellan de afundsamma Magnaterna, först det uppenbara väldets, sedermera en strid dold under intriguerna af Major-Domus, fortsatt genom General-Ständernas motstånd, slutligen genom Parlamentets föreställningar och som ändades samma dag, som Ludvig XIII:s förste Minister låt den ädlaste Barons hufvud falla under bödelsyxan. Detta hufvud, Adelns hufvudman, som höjde sig mellan thronen och folI ken, lemnade, vid sitt försvinnande, Konungen och nationen midtemot hvarandra, stridsrustade. Ludvig XIV hade att göra med sina undersåtare. Adeln utgjorde ännu blott en del af det Kongl. Huset: Adel, Presterskap, Konungamakt, allt var i Versailles ; ännu fanns blott Versailles och Frankrike. Från denna tiden Ändrade striden sin natur: han var konungamaktens emot folket. Folket blef nation, Konungen blef despot; en förskräcklig strid, som slutades genom ett annat hufvuds fall. Den absoluta konungamakten störtades i Ludvig XVI, liksom Fendal-Ådeln i Montmorency. Det nu åt sig sjelf lemnade folket blef, sedan det nagon tid berusats af sin makt och sitt rykte, genom sina behof varse, att det behöfde lagar, och, genom sina fiender, att det felades ett Öfverhufvud; tvenne ting, som det skulle hafva funnit förr, om Mirabeau lefvat, ty han var den förste, som kände och antydde detta behof. Buonaparte organiserade aldraförst vår sociella revolution genom en improviserad Codex, hög och incorrect som hans snille. Sedan ville Napoleon bestämma var politiska revolution, och då måste han lida skeppsbrott ; ty han upplifvade anyo gammalt, i stället för att göra nytt. Han begrep ieke, att århundradet var helt progressivt, att man skulle bestämma dess gång, men icke lata det vända em eller gå tillbaka ; detta var hans villfarelse. Kanondundret hade döfrat öfverläggningens röst, krutrök och rökverk berusat honom; med sina G:encraler förde han medeltiden tillbaka; på detta sätt förderfvande Iederstegionen genom Ådelmn: han ater tälde Presterskapet med Cardinalerna, en Kyrkans återstållning i stället för Evangelii. När han en gang hade Adel och Prester, fattades ingenting mer, än Bourbonerna : också de uteblefvo icke. Men Bourhonerna komme med tankan, att återställa de begge saker, som Nichelien och Mirabean hade tillintetgjort. Adelns Fendal-anktoritet o-h Konungamaktens despotiska auktoritet. Dessa begge förstörda makter ville träda i förbund mot den , som hade störtat och ersatt dem. Den adtiga och presterliga congregation fördubblade sina bemödanden fran ISI5 till den 25 Juli 1830. Den 29 hade medelstandet återeröfrat hela sitt herravälde, alla sina vapen: val, nationalgarde, jury, discuterad charta. vald dynastie. Så slutades först d. 9 Åug. 1830 den d. 5 Maj 1789 började revolution ; men då slutade den också fullkomligtDetta är, hvad de sednare partierna icke första , som icke hafva observerat tingens ursprung, utan blott halla sig till en af de ephemeriska episoder, som hafva genomkorsat idetrnas och händelsernas uraldriga och regelmässiga lopp, och nu kasta sig på de sociella nödvändigheterna, i förtröstan på minnet af devas ephemeriska triumfer, som gatt förlorade i ett arhundrades ström. De skada Kortsynt in i framtiden, emedan de icke blicka längt i det förflutna; de skola falla och tingens naturliga ordning skall fullfölja sin oemotståndeliga