beskafferhet, konnat sluta, att dess författare hnafpt ägde vanliga skol-studier, mindre genomgått en högre lärdomskurs vid ett Universitet, och att således den af honom så insidiöst utpekade personen, deri icke ägde någon del. Att med offentliga snädelser anfalla en namngifven fast oskyldig, är ondskefullt, är föraktligt; men att lik huggormen, gjuta ritt gift emot den , för hvilken ingen undanflykt är möjlig; att lik stråtröfvaren vända mordvapnet mot en värnlös, som ingen fara fruktar och för Evilken ingen utväg till sjäelsförser är tillgänglig, detta är ett nidingsdåd, för byilket mennishospräåk icke uppfunnit någon benämning. Fläckar kunna uppletas äfven ide aktningsvärdaste mäns lefnad, men skall en fortsatt aktningsväckande vandel icke utplåna dem ur menniskors minnen, såsom de förgätas af den högste domaren. Till smädarens eget samvete vill jag iche jäfvas troligen är det smittadt af lika evåra om icke längt svårare flächar; ty den som tillater sig, att utan oreak anfalla en oskgaldig, om honom dömer man med skäl, att han har brändt tecken i sitt samvete. Med led-nad ser man att Dagblads-Roedactionen utgifvit den ifrågavarande smädelsen för egen preduct; man älskar alt illand dem som uppträda att för allmänheten kungra dagens händelser, finna endast redliga, sanningsälskande män, skiljda från all låghet och nedrig smädelust; men eho den lämske äreskändaren än må vara, shall hvarj7 röttsinnigs förakt säkert vara den enda frukt ban har att skörda. Sann ingsvän.