— den, Wessnäs, f. Kylly, m. 42 läster kalk. — — Red. har ansett sig icke böra neka en plats i dess tidning för nedanstående Artikel, hälst den uti samma beskylles att hafva hastat den lagliga bevisningen i förvägs i hvad mohn vi detta gjort, lemnas till den opartiske Läsaren att bedöma; våra yttranden igenfinnas i N:ris 1854 202 af denna tidning, och har Red. endast att tillägga, det den anser sig hafva varit mer än grannlaga uti dess bedömande af v. Comminister C. E. Malmstedt, och stödjer sig dess gifna yttrande om v. Pastor Börjesson, som nämndt, på allmänna opinionen hos dem , hvilka den anser böra närmare känna förhållanderne inom hölö Församling. Att en rättegångs-fråga emellan tvenne Prester, snart skulle blifea ett ämne för det allmänna tidningsskrifveriet var visserligen att förvänta. Tidens sinnesdufvenhet söker retemedel tillsin förfriskning; dessa tror den sig finna i det anstötliga, och ju mera detta är sårande för den rena morali ka känslan, desto begärligare omfåtias det, håde af tidning:-skrifvare och af det tidningsläsande publicum. Att således rättegångsfrägan emellan Prestmännen IIrr Börjesson och Malmstedt snart fyllde någon spalt i stadens tidningsblad, det väckte ingen förundran, och dervid är intet att anmärka. Önskligt likväl, att Herrar tidningssörsattare, icke hade hastat den lagliga bevisningen i förväg, hrarken uti att fälla eller fria. Sådant bar dock skett, då man såsom en bevislig sak anfört, att Malmstedt sjelf skall hafva författat den skrif, hvarigenom Tölöboarne begärde hans qvarhlifvange i Tölö, hvaremot personer , som visserligen icke kunna misstänkas för partiskhet för Mahnstedt, vidgått, att de icke kunna igenkänna hans styli det concept som utgifves för att vara af honom skrifvet. — Af hjertat önskar man ock; att Hr Börjesson, måtte lika fullkomligen, genom laglig bevisning frikännas från tillLitelsen att vara illa beryktad, som detta redan skett genom tidqningarnes presumerade domslut. Men hvad som egentligen förmått en fullkomligen både ointeres-erad och opartisk, att yttra några ord i denna sak, är den oförskämda bitterhet med hvilken enalldeles oskyldig i N:o 98 af Götheborgs Dagblad blivit anfallen, Att den till Dagbladet insända uppsats, som gifvit anledning till de smädande anfallen, låde till styl och ideer var under all kritik, deri har smädaren rätt; men jast detta hade bert uppmana honom, ett icke begå ett moraliskt lönnmord. Ty om smädaren icke befinner sig på en alltför låg intellectuel n 0 2. Ffangonnnt tonn han cåäkAt ä man nali lea