poliska bok, i hvilken det heter: att Guds namn helgas, när Guds Ord rent och klart läres. Att framställnngen Tias vissa icke kästat sig i minnet mer än till Följende dagen, blir endast ett ytterligare bevis, att Guds Ords lett ännu är att falla våsom sädet vid vigen, der det antingen äf foglar bortplockas eller af vandringamän förerampas. Äfven, i afsecende på min lefnad, intet beröm. Med alla dess brister har den dock varit okladrad. Närlagde vittsorå fulltyga det, Flere exempel har den ock aft framvisa, som borde blifva efterdömlige kanske för de fleste anklagade. Deras inre må säga dem i hvilka ofasenden. Detta indre må säga dem, om de lifvas af Christelig kärlek, när de så beställsamt uppspana äfven de minsta förscelser Lärarens lefnuad och så oskonsaret stämpla deste, såsom straffvärde brott. — Sc, hvilken frossare och vindrinhare, Publicaners och syndares vän, var den rygliga hädelse, som fordom ljöd öfver vår Frälsere; och denna hädelee bylet endast uttryck, när den ännu gmadande genljudar öfver lana Tjeuare. . Så långt mitt sjelfförsvar. Ått det grunder stig på oomkulistötliga skäl, skall svårligen af de alklagade kKunna bettridas. — A nägra af dem kunde jag således yrka ansvar, efter Kongl. Kungörelsen d. 18 Augusti 1778, å alla efter Missgervings-Balkens 60: 5.; men sedan de d. 8 dig i allmänna ÄÅklegarena värvaro, skriftcligen hos mig vidgåtd sin förvillelse, och på det högsta ogillat alle hvad smädligt ifrågavarande skrift innefattar, hör å min sida allt ansvarspåstående förfalla, Jag har förldtit , och jag har förlätit ak hjertat. Denna förlåtelse eträcker vig äfven till StrififörFattaren, såvida det är Embetsbrodren Malmstedt. Denne, såsom jag önskar, äunu Barn i Christo, Kan, med alla Bars: nets fel, förena någon Barnets välmening. Man bör agan icke straffas. Och agan blifve den, att han inför Åhörare, dem han bort tillrättavisa, men vUötssldt, Slägges videEå denne missledning. Afbön änför mig må hen undgå. Mitt rykte, vill jeg hoppas, är oberoende af den ovise Ifrarn, som äfven sätter sig på Ierrans Domsthron vid evighetens portar, för att dömma öfver lefvande ech döda. Frånträdande målet i allo, förbehåller jag mig endass öppen talan, i händelse någon af de anklagade skulle mes mig väcka något påstående. Björkris d. 30 Aug. 1833. sr BF HeS5A