och mälarekonsat. På de afkalkade ticaturus gå hralf och pelare upptäcker man och beundrar skulptörernes färdi lighet. På de fordna Munkstosarne benndrar man hildthuggaren och trädsnidaren. Går man ner i grafkoren finner man medeltidens, åtminstone de nästförflutne århundradens klädedrägter, sättet att liksätta de döda, balsamera dem o. 8, v Stundeligen strömma skaror af menniskor ut och in, och man kan aldeles förundra sig öfver deras tålämdd, söm skola tillhandagå med upplysningar och förklaringar för att tillfredsställa alla nyfikne och fornälskare ex curioso. Under denna vecka har hela munkkoret blifvit transporteradt ner i kraftskyrkan, hvarvid man gjört många lynd. Vider de borttagne munkbänkarne här man kommit i betraktelser öfver munkarnes andakt, då man funnit kart, tärning och hundradetals mynt, skäpptals med nötskalor, stympade munkskrifter på pergament och papper m. m. INad annat af värde för Fornälskaren exvprofesso, som blifsit föntet; ritja 41 icke omröra, för att icke gå dem i förväg, som hafva sig uppdraget att deroin afgisa en utförligare berättelse, Men vi kunna dock nämua det, som kanske dessc försmå ett uppfatta och framställa. Så t. e. kunna vi berätta, att Läkare hafva haft tilifille att undersöka om biskap innan Win-truhpp. dödt i barnshörd eller ej, kvilket hlifsvit afgjardt, sedan man funnit ieke mindre än tvillingar i samma ki-ta. Men joke nog härmed, äfven Botanitern har haft tillfälle att be undra sorutideu. Han har kunnat betrak:a vegetationen den tiken vid anblicken af on 42 fat lång ekplankha 260 tum bred i siltändan. Men den allra vigiigaste upn! kten rär-r zo hofagien och bör räknas författaren tin tartjenst, ach hah khalj ock sjelf verkligen ante det såsom en heder under nuxarande antiqvariska raseri och ett steg kanske till odödlishes ten. Och om lian icke kan skaffa sig derigenom ett nomn innom Mislorixoch Antiquitets Akademien, så hoppahan kanske vinna det innom UwettenskapsAkademien. Saken är den: Wid flyttningen af munkbänkarne voro ajlas ögon anlitade för att söka — antiquiteter. Men som hvar och en vurmar i sin sak, så kan man ock veta att förf., som älskar Zoologiens studium, var uppmärksam , för att finna reliker efter någon lefvande varelse från forntiden. Det dröjde icke heller länge, innan förf. bland det, som alla andra färsakade, gjorde en märkelig upptäckt och si! det var — en Råtta , dock icke med hull och hår, utan blott skelettet. Tror man då icke att detta var en antiquiket? visserligen. Ivar och en vet, att många kyrkor, och ännu mer LVUads rika Domkyrka, äro mycket besvärade af Råttor; Men denna, hvarom nu är fråga ; är icke af det nn lefvande. slägtet kyrkoråätter (i för:s system Rattus Raptator) utan den tillhör efter all anledning ett utdödt slägte (klosterråttan) och har troligen lefvat på 13 å 1400 talet. Detta Råttskelett