ieroplifvande, icke mer den laraström, som hotade att utgjata six öfver Italien, icke mer kriget i Turkiet, som utgöra föremäl för den yitre politiken. IIvarken från regaringarnes eller folkens sida strides ännu i massa eller i öppet filtalag: mon dödar hvarandra så till-ägandes med nålstyng och det i all tysthet, på ena sidan genom censur, dekreter och ska. votter, på andra genom emöter, hemliga sällskaper och komplotter. Detta är ett krampaktigt tillstånd. — Sådant var ock tillståndet år 1820 i alla delar af Eoropa. Efter militär-invasionernes aftågande började man sysselsätta sig med såmmansvärjningar. Det var den sköna tiden för Car. bonari och tillika den förste förclöparen för Juli-rervolationen. Likväl förmådde hvarken den enthusiasti-ka ungdomen, som då trodde sig kunna ernå friheten, ekaka de genom Gudsoch den heliga alliansensnåde återställda thranerna; men rå förmålde icke heller de absolute envåldsherrskarpe att genom de då fallna martyrernas blod utplåna de ideer, som för deras framgång och triumf blott hehälva en större erfarenhet. — På samma sätt gikves det island o:s och omkring å ena sidan eld själar, som vilja hasta fram om sin tid, och å andra aidan maktägande, hvilka inhilla sig, att det är nog att afslå hufvuden ech arrestera tänkare för att lägga kedjor på muvementet, på den allmänna rörelsen. Men hon går vidare och går fort, och grymheten af hvarje afrättning för politiska förseelser, det löjliga i hvarje tonke-fäårhad och de hizarra dekreterne, hvilka äro ämnade att gifrva det ett sker af rättvisa, som blott på bajonet-spetsen finner sin s ydpinkt och sia rättsprincip, förvärfya henne dagligen uyå adepler och försäkra henne om en framgång, hvilken skall, färkrossande allt sanmäktigt motstånd, i så mycket större kraft och herrlighet triamferanda framträda. —————— nr — f—— — —— — —