ä — 5U—— 2:ne hälfter, och att några hokstäfver på den vänstra och nägra på den högra fjerdedelen saknades, hellket klart här. ledde sig från sjelfva Sedelus vihning och brytning. Dessutom lägger jag handen på bjertat och bedyrar vid allt hvad, som finnes heligast på jorden, att jag mig veterligen ej anfört någen enda seunn s uppgift uti hela denna sak. — Angelåget, k:get angelägetår det derfärs, ati Konungens Befallningshafvande täcktes vidtaga kraftiga åtgärder för Sedelna utbekommande. Dot är icke fråga om mindre än hedern; den har alitid varit mig kärare än lifvet, och alla de fördelar man i tiden värderar : ty lifvet utan heder är, som en stor Skald yttrat sig, en Ifvande förruttnelse, lag sluter mina anaärkningar öfver Herrar bull åägtigen Förhållande och animller dajakeligen, att us få vända mig till Commisrarierkes oftaberärde Memorial, för att dervid lemna nådiga upply ningar och erinringar. Commissarierna orda mycket uti första puneterne öfver Sedelns 8terferdrange och derefter öfrerlemna de den åt Herrar Föll ägtige med antydan af så mycken liheralitet och atrygehet, att hvar och en deraf lätteljeen kan förledag till den tro, att Sedelns cassation verkligen varit befogad. Men härvid färehammer den märkbara omständighet, att Herrar Fullmägtige på förnt aneifne och af mig redan vederlagde skäl vägrat Sedelus utlemnonde; och monne ri från någon ani 8 om detta Herrar Fullmägtices beslut Commissarie ? ernes skenhara säkerhet kunnuat härleda sig? Hade vederbörande ett godi samrete. tycks det åtminstone, sen de ej hordt lägga 28 många hinder i viigen, att gifva Sedeln från sig, utan tseriem sjelfmant begagant ig deraf för att genom Sedelas öfverlemnonde till alimän åskådning ådagalägga sin oskald och beslå Konungens Befaliningehafvande och mig med lögnaktiga uppgifter. (Forieättn.) —— 5 —— — —— — —