tikeln åser att fåsta vederbörandes uppmärkanmhet på det öfverfiödiga af Sundhets-pass; än vidare, att vi söka genom tillämpningen af Karantäns-Förordningen af d. 25 sistl. Januari bevisa, att Sundhetspass ej vidare böra kunna komma ifråga; ändtligen, att vi antyda det tillbörliga af, att allmänheten upplystes om de bevekande skäl, hvarpå de i Kungörelsen åberopade orderna stödja sig; och slutligen, att vi ej kunna upptäcka andra skäl än det, att rikta Svenska och Norrska Konsula i Köpenhamn med ej obetydliga sportler. I hvad del hafva vi nu angripit en Embetsman, för det han följer sina förmäns ordres? Med vederbörandes uppmärksamhet, som vi önskade fista vid det öfverflödiga af Sandhets-pass, kan väl icke rimligen förstås Konsuln; lika litet kan väl någon, som är det ringaste bevandrad i affärer, antaga som möjligt, att en Konsul på eget bevåg skulle försöka att rikta sig med sportler; men väl deremot, att han af vissa anledningar af vederbörande dermed riktades. Dagbladet torde således finna, ehuru främmande detta än för dess Red. må vara, att vi begagnat oss af den rätt, NK met VR RV ——AAEREAA EE RE — — som oss efter Tryckfrihets Förordningens 2 8 1 Vem, tillkommer, att nemligen: öfver allt hvad aom är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck, sina tankar kungåra, och att Commerce Collegii åtgärder gåfvo anledning till den ifrigåvarande artikeln i N:o 149 af vår Tidninz, är mindre att undra på; det kan i sanning gifva alla Tidningar inom Sverige nog att syssla. Att imedlertid Förordningen om behofvet af Sundhetspass från Danmark, vid slutet af månaden blifver återkallad, våga vi förutse; att döma nemligen efter marschen af de gamfitdta Karanntäns-frågorne för Sverige och RNorrige, och den längre til som under sednare åren erfordrats för beredande till afgörande eller expedierande i Stockholm af dem, enskildt för Sverige, emot dem för Norrige; ty samma förordning Återkallades redan vid slutet af förra månaden, om vi rätt påminna oss, i Norrige. fört ——— A —ö— öce— —