plott huru sida större det i Preussen svarande antalet al Judar är, som efter 1812 års förordning öfvergatt till krisina religionen , än deras, som före denna förordning tagit detta ateg. Det emot Judarna gjorda inkastet, att de äro oskickliga till borgerliga förrättningar, till åkerbruk, m. m., är lika oriktigt, som det beröm är oförtjent som juden-domen för sitt konseqventa handlivgssätt i allmänhet uppbär. I senare afseendet hafra vi redan yttrat oss, och hvad angår det förstnämnda , vederlägges det af en mängd obestridliga bevis, ehuru man i sitt om?öme häröfser ofta är ganska orättvis; man framställer nemligen föga passande paralleler, och drager af det enskilta slutsattser för massan. Så klandrar man t. ex., ehuru ofta icke orätt, den Fobl-ka Juden, och framställer icke såsom parallel med honom , den Pohlska bonden eller Ryske lif-egne, o. s. v. Som det imellertid icke här är vår mening att uppträda såsom ovxillkorliga försvarare för Jodarna, hvilkas brister på intet sätt kunna bestridas, vilja vi ej inlåta oss i en närmare utveckling af detta ämne. Denna utveckling torde dock vara öfverstädig för att bevisa, att en i anseende till Judarna småningom skeende uppläsniag och aammansmåläning ej kan vinnas genom återsändande till under medeltiden herrskande sattser, , till förödmjukande och för mennirkan förnedrande inskränkninsar, men genom ett riktigt begrepp om det närvarande tidsförhållandet, eamt genom ett lugat och omtänksamt framskridande. Må man endast fortgå på den en gårg beträdda banan , till vinnande af det äsyftade ändamålet ! Ett så stort verk, der fråga är om generationers omhildande, färtjenar väl ändå en menniskoålders redliga ihärdighet! (Journ.) ————— 2 ——— ————— —